Dagens Nyheter – 16 oktober 1874, sida 1

VBR att ej med ett enda ord förråda för Hermance, att man var hennes hemlighet på spåren. Han lofvade detta högtidligt; men hang goda Jynne ville ej komma tillbaka; då havs följeslagerska sökte göra honom uppmärksam på omgifningarnes skönhet, brummade han att sandfälten i hans hemort behagade honom lika mycket, der vore himlen också blå och träden gröna, samt, hvad som var hufvudsaken, menniskorna mycket renligare! Den unga flickan helsade dem vid återkomsten med ett gladt leende, i det hon kastade rosor på dem från fönstret; hon sityndade farbrodern till mötes och öfverbhö!ljde honom med en mängd smekord; dereftor drog hon honom in i trädgården för att visa honom åtskilliga fremmande, sydländ ska växter, som bär trifdes i fria luften. — Hennes bhbjerta är ännu icke krossadt, tänkte han, då den prydliga gestalten med det flrddrande blonda håret hoppade omkring honom, vig och lätt som en liten ekorre; Jmåbönda har professorskan bedragit sig — homes skratt klingar ju som en sifverklocka, den lilla hexan! x x x Så får det icke ling? förblifva! sade Manrfred, när han trött stog ,!PP efter en natt HERMANCK, är v Tö