Dagens Nyheter – 15 oktober 1874, sida 2

-— 180 — som kunnat vinna detta hjerts, måste vara helt annorlunda beskaffad. — Ja visst, ja visst; vid närmare granckning är Freiendoaf en betydelseiös,andefattig karl, och jag begriper ej, hur jag ett enda ögonblick kunnat tänka, att hon skulle valt honom. — Jag inbillar mig, att hon för några dagar sedan måste hafva återsett den sannskyldige. — Hvem? — Den, som hon älskar. Öfverjögmästaren hoppade till som en yngling. — Drifver ni gäck med mig, min ärade fu? Ni vet ju då, hvem han är? Hvad heter han, hvar bor han? Jag skall genast... — Jag sägor icke ett enda ord till, om ni brusar upp på detta vis, yttrade profesgorskan med eftertryck, i det hon för säkerhetens skull stack sin arm i hans. Glöm ej, Ahvar vi befinna oss. Jag kan hvarken säga, hvad den ifrågavarande mannen heter, eller beskrifva honom; ty jag har ej sett honom. — Jag förstår ingenting, absolut ingenting, utbrast den gamle herrn med förtviflad mia. — Vänta, jag skall genast förkiara allt för er. -Hermance har mycken förkärlek för ett landskap af Claude Lorraine, som finnes i Uffizierna; det har länge varit bennes afsigt