Dagens Nyheter – 14 oktober 1874, sida 2

— Säg honom, fortfor den gamle, sedan hang munterhet något lagt sig, att Emma redan har fattat en annan böjelse, och att jag som god fader icke vill lägga hinder i vägen för hennes tycke. Iennes val har fallit på en redbar och ordentlig ung man, och dessa egenskaper skattar jag lika högt som fyrtio tunland åker och äng. I detsamma kom hans hustru vänligt leende in och nickade kärleksfullt först åt sin man, sedan åt de unga. Men att beskrifva dessas jubel står icke i min förmåga. Dragonen visste ej hvilkendera han först skulle kyssa, sin Emmas rosenröda mun eller hennes faders bruna hand. Och Emma brast ut i en tåreflod. Men det var ljufva tårar. — Jag visste nog att du skulle göra så, sade Jan Janssons hustru och smekte sin: gubbes ekrynkliga kind. — Men jag förstår ej... sade dregonen. — Qvicks far gjorde mig en gåvg on stor tjenst, sade Jan Jansson. I min ungdom såg det knappt ut äfven för mig. Mitt arf var icke stort, ty vi voro många syskon. Denna gård var just då till salu för godt pris och beqväma betalningsvilkor. Men mina kontanter räckte icke till, och för åtorstoden fordrade man borgen. Jag var ung och inan trodde ej, att jag skulle kunna sköta ett så stort hemman, och följaktligen ville ingen bli min borgesman. Tillfället skulle således ha gått mig ur händerna, om ej din far kommit mig till bjelp. Han var väl en slarf, såcom du till din stora skada fått erfara, men hade ett godt hjerta, och den tjenst, han gjorde mig, har jag aldrig glömt. Jag vill dock tillägga, att äfven derförutan skulle jag icke ha afslagit din begäran om min dotter, lika litet som jag skulle gjort det åt någon annan, hade han blott hennes tycke samt var en redlig och arbetsam person. Ty genom kärlek, förtroende och arbetsamhet tyggos ett lyckligt äktenskap; och lyckan är dock förmera än rikedom. Eller hur, min gumma, ekulle du vilja byta med någon grefvinna? Den tilltalade svarade blott med en kyss. — Men att I saknaden förtroende för mig, fortfor Jan Jansson, det gjorde mig ondt, och det är derför, som jag har straffat er med denna 14 dagars ovisshet. — Men hvem kunde också tro, att Jan Jansson skulle vara en så god menniska? yttrade Qvick. — Det sade jag dig ju alltid, svarade honom Emma, som nu återfått sitt förra mod och raska sätt. Hvarför tviflade du? — Men Erik Olsson och gödselhögen, utropade plötsligt dragonep, som nu kom att tänka på den, hvars ärende han uträttat så illa. Huru skall det gå? Hvad skall han säga om mig? — Han skall säga att du var en oredlig tjenare, svarade Jan Jansson, icke utan allvar. Men, tillade han skämtande, talar han derom till Emmas blifvande man, så hoppas jag, att denne ej nekar honom halfva högen i ersättning för flickan. — Och på det viset blifva båda nöjda, anmärkte Jan Janssons hustru. TORRA PN TREE 1 SO EK PESO