Utrikes-Nyheter. Från krigsskådeplatsen i Spanien föreligger intet nytt af betydelse. Ryktet om attentatet på Don Carlos har, såsom man kunde vänta, icke bekräftat sig liksom icke heller underrättelserna om myteri och uppror bland trupperna. Från Madrid skrefs den 9 oktober att regeringstrupperna under general Laserna den 7 hade begynt sina rörelser emot La Guardia vid Ebro, i hvars närhet carlisterna hade koncentrerat sig. Man kan följaktligen snart nog vänta underrättelser om nya sammanstötningar. Om anledningen till general Dorregarays afsked äro uppgifterna skiftande. ena sidan säges det att generalen erhållit sitt afsked till följd sf utgången af träffningen vid Carascal, hvarest tre carlistiska bataljoner lära ha blifvit tillintetgjorda. Från ett annat håll följudes det att Dorregarsy anhållit om sitt afsked af helsoskäl och att afskedet blifvit honom beviljadt på obestämd tid. General Mendiri har blifvit utsedd till hans efrerträdare. Att Serranos regering för närvarande är i rätt stort trångmål framgår bland annat af den omständigheten att önskan om en utländsk intervention blir allt större och större. Serranos organ, tidningen Politica, söker så godt som möjligt att göra det spanska folket förtroligt med denna tanke. För så vidt man i detta hänseende byser några förhoppningar på England, så har man säkert gjort upp räkningen utan värden, att döma af en artikel i Times, uti hvilken verldsbladet förklarar att det skulle vara den största grad af oklokhet af Serrano att lita på utländsk hjelp. Times varnar marskalken allvarligt för att tillägga de vänskapliga uttryck, med hvilka de främmande gesandterna lagt sina sympatier för Spanien i dagen, någon djupare betydelse ån de verkligen ega. Mellan sympsti och intervention är det en stor klyfta, och England torde icke utan den mesttvingande nödvändighet komma att inveckla sig i en sak, som strider så mycket emot dess grundsatser som en inblandning i de spanska angelägenheterna. Slutligen menar Times att de spanska stetsmännen, innan de räkna på en tysk intervention, böra öfverväga hvilka stora och mångfaldiga faror som äro förenade med en intervention, under det att den i det hela icke kan medföra något varaktigt gage. Det påstås nu från tillförlitligt håll att republikanerne vunnit 25 platser vid valen till de franska generalråden. I Paris har cirkulerat ett rykte, att Tyskland skulle hos den franska regeriogen hafva gjort hemställan om tillåtelse för en tysk armekår att erhålla fri genommarsch i Frankrike till Spanien. Patrie, som återgifver detta rykte, är nog skeptisk att icke vilja sätta någon tro till detsamma. Den ultramontana franska tidningen Univers synes hafva råkat i ordentligt raseri med anledning af grefve Arnimg häktande. 1 tidvingen läses: Europa är slaget med öfverraskning och i Tyskland herrskar en hemlig förbittring till följd af grefve Arnims häktande. Den genom sin sociala ställning ansedda och med kejsarens personliga vänskap hedrade gesandten har blifvi gripen såsom en vanlig förbrytare och med våld tvingad att underkasta sig alla lidanden i ett ransakningsfängelse. Mannen af blod och jern har tagit det sista djerfva steget för att, om möjligt, rädda sin lycka ur det af så många tecken bebådade skeppsbrottet. Det är ett märkvärdigt, nästan titaniskt skådespel, att se denne hänsynslöse teuton bjuda hela Europa spetsen, att se honom vilja fjettra sina 50 millioner landsmäns samveten och uppställa sin vilja såsom statens enda norm. Skall det lyckas honom? Skall Otto von Bismarck blifva en ny verldsengel? Att bejaka dessa frågor, skulle vara att anklaga historien för lögn och förolämpa Gud och menskligheten.4 — Kölnische Zeitung, efter hvilken vi återgifvit dessa kraftuttryck, yttrar om Univers? reflexioner: Derhän kommer man, då man betraktar allt hvad som sker genom den politiska och religiösa lidelsens glasögon. or En telegrafkorrespondent till Daily News meddelar nu angående innehållet uti de papper, som grefve Arnim vägrat utlemna, följande: Under det att grefve Arnim befann sig i Paris, erhöll han från Berlin befallning att protestera mot ett steg, som den franska regeringen sades stå i begrepp att taga till förmån för ultramontanerna. Grefven ansåg sig emellertid icke berättigad att lägga sig i denna sak, hvarför han återsände den erhållna instruktionen till Berlin och medskickade en lång promemoria, upptagande skälen för hans handlingssätt. Furst Bismarck, som blef i högsta grad missnöjd häröfver, återsände papperen, försedda med talrika annotationer i marginalen. Det är ett af dessa papper, som fursten nu väntar att återfå och gom grefven nekar att utlemna. — I fredags blef grefven undersökt af två läkare. Resultatet af undersökningen är ännu icke bekant. Grefvens sakförare, advokaten Munkel, har gifvit honom det rådet att utleverera de ifrågavarande aktstyckena, hvarpå grefven lärer hafva svarat, att det nu, då saken blifvit drifven till sin spets, vore en hederssak för honom att icke gifva efter. Nat. Zeit. uppmanar regeringen att påskynda undersökningen så mycket som möjligt. En i Stettin utkommande tidning