Dagens Nyheter – 12 oktober 1874, sida 2

RÅDHUSRÄTTEN. Lundqvistska bedrägerilerna. I lördags fortsattes ransakningen angående dessa inför rådhusrättens tredje afdelning. Lundqvist var från häktet uppförd. Såväl B. Andersson som fabrikören Ivar E. Svensson hade iakttagit inställelse. Tullverkets advokatfiskal häradshöfding O. R. Themptander, hvilken blifvit kallad, hade äfven infunnit sig. Advokatfiskal Themptander, hvilken vid den förberedande ransakningen anhållit att framdeles få yttra sig, så vida han så skulle akta nödigt. yrkade å tullverkets vägnar att rätten måtte vid vedömandet af brottet såsom försvårande omständighet anse, att Lundqvist från magasin uppbrutit kronans lås och bortfört der förvarade nederlagsgods. Kronans rätt hade härigenom kränkts. ÅA Andersson yrkades ansvar enligt 3 kap. 3 strafflagen för lika delaktighet i nämda brott. Vidare yrkades att Lundqvist och Andersson, eller hvilkendera bäst gälda gitter, måtte förpligtas att utbetala tullumgälden, 6,060 kr. 40 öre, för 370 balar kaffe, förvarade i magasin vid St Paulsgatan, i den händelse Industribanken ej skulle kunna åläggas att utbetala nämda tullumgäld.. Dock åligger Industribanken enligt 105 tullstadgan att till tullverket utbetala densamma. Lundqvist svarade härå, att som af kaffet återstår öfver 300 balar, förvarade i magasinsbyggnaden vid Stadsgården, hvilka tullverket eger rättighet att försälja till umgäldens honorerande, behöfver ej nämda verk frukta för att ej få sitt. Fabrikören Ivar E. Svensson hördes derefter. Han har vid ett föregående tillfälle på ed förklarat sig ej på Lundqvists uppmaning ha skrifvit ett fingeradt kyreskontrakt å magasinet nr 58 Drottninggatan. Nu härom ånyo tillfrågad, sade Svensson sig ej kunna komma ihåg huruvida han skrifvit kontraktet eller ej. Han vågade dock ej alldeles förneka det. I en skrift, som han ingaf till rätten, var dock förnekandet mera bestämdt. — Var 8å god och tala sanning! utropade härvid plötsligt fmdqvist. — Tyst! tillsade domaren. — Svensson har således ej skrifvit kontraktet? — Det skulle kunna vara möjligt att jag gjort det. -— im ni påstå att någon annan gjort det? — Nej. Här står på kontraktet en hyresafskrift, sedermera tecknad. Har ni skrifvit den? — Jag kan ej påminna mig det. I den af Svensson ingifna skriftliga förklaringen omnänrde han att han flera gånger skrifvit sitt namn under af Lundqvist framlagda handlingar. Hvad de innehöllo hade ban i allmänhet ej haft sig bekant. Likaledes hade han på Lundvists uppmaning accepterat en mängd vexlar. När han någon gång velat draga sig undan dessa nammnunderskriftet, hade Lundqvist sagt till honom: Jag har så många gånger hjelpt dig, nu kan du bjelpa mig. Svensson tillade vidare att han ej afvetat att Lundqvists affärer voro så dåliga; han hade då handlat försigtigare. Tandavist framlemnade härefter till ordföranden ett kontrakt, upprättadt mellan honom och Svensson. Kontraktet var skrifvet af Svensson. — Är ej bandstilen på de båda kontrakten lika? utropade Lundqvist under lifliga åtbörder. Svensson har skrifvit hyreskontraktet från början till slut. Dessa ord beledsagade Lundqvist med ett kraftigt slag mot bordet midtför ordföranden. — Håll er anständig inför rätten! utropade härvid ordföranden. — Svensson har redan en gång förut nekat för sitt namn, fortsatte Lundqvist. Han har nekat denna gång derför att han trodde att jaj ej skulle komma tillbaka från Amerika. Hvå de af Svensson omtalade vexlarne angår, äro de alla inlösta. — Det hör ej hit. — Jag yrkar . . . — Hvad yrkar Lundqvist? — Jag yrkar att rätten måtte förklara att Svensson begått mened. — Svensson förnekar ju ej alldeles att ban skrifvit kontraktet? — Ja, då anhåller jag att jag måtte frikallas från ansvar för förfalskning. Åklagaren, stadsfiskal Cederborg, begärde derefter af Lundqvist och Andersson upplysning om huru det förhöll sig med en af Lundqvist under förlidet år erhållen större lotterivinst och huruvida den fördelats mellan dem båda. Lundqvist upplyste härvid att han i juni månad förlidet år på utländskt lotteri vann en summa af 73,000 frank, hvilken han reste till Hamburg och lyfte. Hälften af denna summa godtgjordes iiAnderssons. räkning.