Dagens Nyheter – 12 oktober 1874, sida 2

— 100 — söka efter bekanta, med hvilka han stämt möte, ty han mönstrade uppmärksamt hvarjo vagn och vände sig likgiltigt bort äfven från de skönaste ansigten Då vid mörkrets inbrott de sista ekipagerra lemnade parken, återvände jemväl Manfred, men vida långsammare än han kommit — han hade ej funnit Hermanca! Men han måete fiona henne till hvad pris som helst! Att hon börjat copiera uti Uffizierna bevisade, att hon ej var stadd på en flyktig genomresa, utan hade valt Fiorens till vistelseort för någon längre tid. En feberaktig ängslan hade bemäktigat sig hans sinne; ja, han älskade henne verkligen med en glödarde, vansinnig passion! Det syntes honom, gom hade han nu för första gången erfarit en sann kärleks: oöfvervinbeliga makt, Intet af hvad han dittills kännt liknade denna ljufya berusning, hvilken liksom brände hans ögon, eldade hans blod och förvirrade hans tankar. Hvilken lycka vore det ej att blott få se henne, röra vid henneg klädning, fatta hennes hand, höra hennes rögt! Var det icke en ödets vink, att han mött henne här, under denna leende bimmel, som inbjöd verlden att njuta och hånade hvarje kallt hjerta? Knappt hada Uffizerna öppnats den följauda dagen förr än Wildenhausen åter genomvandrade dess salar. Vaktmästaren, hvilken den erhållna uspoleondoren ingifvit det