Dagens Nyheter – 10 oktober 1874, sida 1

Tr AS pr a Sn AR starkare än förut, och talaren hade derför trott sig böra komma upplysningen och bildningen till bjelp genom att inlemna sitt lagförslag. Ionrad Behrens, som medverkat vid de af oss förut omnämda stora konserterna i Liverpool i början af denna månad, har rönt största uppmärksamhet. Han är i hvarje afseende en utmärkt såogare och visar som konstnär den högsta utveckling. Han sjunger med djup känsla och hans föredrag är alltid öfverensstämmande med tonsättningens anda; noblessen i hans röst kommer måhända bäst till sin rätt i konsertsalen säger en förtjust bedömare. Utländskt omdöme om arkeologiska kongressen. 1 tidningen Daily News läses följande om denna kongress: Den sista internationala kongressen i Stockholm synes hafva lemnat vigtiga bidrag till det allmänna vetandet. Visserligen kommo ej de lärde till fullkomlig öfverensstämmelse sinsemellan angående hvarje hufvudfråga; men just deras olika åsigter bringade i ljuset många fakta, som hittills varit endast några svenska och en eller annan främmande fornforskares egendom. Den tredje dagens långa diskussion, som var heit och hållet egnad åt studiet af bernstenshandeln, bevisade sålunda, till stor öfverraskning för många af åhörarne, det faktum, att gamla grekiska mynt hafva funnits i sådan ymnighet omkring Östersjön, att de aflägga ett positivt bevis på en uråldrig reguliär handelsförbindelse mellan södra och norra Europa vid en period, då man vanligen antagit att det seI nare varit alldeles ociviliseradt. Naturligtvis kan man ej veta om handeln fördes af fenicierna eller andra dessa dagars erfarna gjömän genom Nordsjön eiler, som de flesta af medlemmarne tycktes finna sannolikare, genom sådana naturliga direkta linier som Elbe och Oder. Men allmänt erkände man tillvaron af en sådan handel, och att den var vigtig nog för att fylla behofven, visas af de danska begrafningsplatserna, af hvilka de äldsta, som tillhöra stenåldern, hafva mycket större öfverflöd på bernstensprydnader än grafvar från senare tider. Diskussionen om stenåldern ledde följande dag till mycket lärda uttalanden om finnarnes och lapparnes historia, och antog man dem allmänt tillhöra en helt annan stam än de äkta skandinaverna. Kongressen var enstämmig i sitt uttalande att de kommit till Sverige från nordost genom en del af hvad som nu är europeiska Ryssland, och att deras vidare framskridande hade hindrats derigenom att de mött den skandinaviska befolkningen, som, kommande från söder och vester, hade fyllt Europas nordliga del. Efter en debatt om gånggriftsfolket, hvars tillvaro såsom särskild ras med stor skicklighet bestreds af hr Montelius, hvilken trodde sig hafva bevisat att gånggriften blott är en variation af den gamla vanliga grafhögen, öfvergick mötet till bronsåldern. Det visades att denna funnits till i Sverige innan åkerbruket blef folkets näring. Tydliga teckningar på klippor visa att befolkningen omkring Stockholm hade fartyg, med hvilka den måhända korsade Östersjön, samt bromsvapen i öfverflöd, mycket liknande moderna svärd, men på dessa teckningar eller bland lemningarne af detta folk finnas inga husgerådssaker. Den totala frånvaron af alla byggnadslemningar från denna tid förbjuder äfven den tanken att de hafva kunnat vara från en såsen period som den bättre kända jernålders. Men deras civilisation var dock tillräcklig för att drifva en aflägsen handel, ty det tenn, som är funnet i deras metall, måste vara närmast kommet från Cornwall eller Spanien. Kongressens sista arbeten voro utflykter, som alltid äro så populära vid dylika sammankomster och gom förde dem till de undersökningar, som nyligen blifvit företagna på ön Björkö under ledning af hr Stolpe, hvilken visade att denna ö under en lång tid begagnats som en stor kyrkogård under vikingatiden och att den hade åtminstone två tusen grafvar för sådana individer, vid hvilkas begrafning man lade större vigt. De flesta af dessa, att döma af de hittills öppnade, innehålla, jemte den dödes aska, åtskilliga prydnader och qvarlefvor af föda, dessa hedniska hjeltars dödsmåltid; och dessa. slags begrafningar fortsattes här sannolikt ända tills den kristna religionen antogs af de stolta förfäderna till de nuvarande svenskerne, gom till och med efter sin omvändelse bibehöllo de krigiska egenskaper, som hela Europa lärde känna under Gustaf Adolfs och Karl KI:s dagar. EST NRO NAN TR