Dagens Nyheter – 9 oktober 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. RADHUSRATTEN. Vildsinthet. Den af oss omnämde handlanden C. E. Leander, hvilken aflossat ett revolverskott mot åkaren G. 0. J. Nordlund, då denne uppe i hans. rum fordrade betalning för verkställd körning, var i går från häktet inställd för rådhusrättens femte afdelning. Af hans lefnadsberättelse, som först afgafs, fann man bland annat, att han år 1866 för förfalskningsbrott blifvit. dömd -till.2-års fängelse och att i 8 år vara medborgerligt förtroende förlustig. Efter att en tid ha vårit reseexpedit, ingick han förlidet år i kompaniskap med en handlande Molin, hvilket dock afbröts genom Molins i höstas hastigt inträffade död. Sedermera har han varit kontorsbiträde åt sin syster, som idkar minuthandel. karen Nordlund: afgaf sedermera berättelse om hela förloppet, hvilket slutade dermed, att Leander mot honom aflossat revolvern. — Det var ju en vacker historia den der? sade ordföranden. — Var så god och ej döm mig på förhand, svarade Leander tvärsäkert. — Dömer jag på förhand! Först var ni drucken; så satte ni er i en droska, utan att hafva pengar, hvarken på er eller hemma hos er, derefter hotar ni med revolver... — Ja, så står det i sapporten. Jag måste acceptera berättelsen; men den är inte sann för det. — Är det inte sannt, att ni vår rusig? Var ni inte inne on källaren: Skarpskytten? — Nu skall :ordföranden låta mig berätta; men ursäkta, om jag går in i specialiteter. — Håll sig till saken! — Jag måste först motivera mitt besök på krogen! k — Till saken! — Nåväl dåt Det var fråga om att köpa en egendom på Kungsholmen, jag och åtskilliga andra personer; hvaribland en:Andersson.: Nu voro vi vid Slussen. Se, det är som så, att Andersson bor på Söder. — Till saken bara. Allt detta tages ej upp i protokollet. — Nåja, så. förklarar jag mig för allmänheten här... Vi träffade Nordlund.: Var så. god och kör till fStjernan, sade jag; ochså kördes: till Stjernan. Men nu vill jag bevisa, att :Nordlund farit fram med osanning. Jag har inga engar, sade jag, innan jag satte mig upp. Nordfan har känt mig, sedan jag var 17 å 18 år. — Sade Leander sig ickö ha pengar? — Nej, svarade Nordlund. — Har Nordlund känt Leander förut? — Nej; blott till — anseendet. — När vi sedermera: kommo till Fredsgatan, fortsatte Leander, behagade-mitt sällskap söka en bekant. Nu skiljes jag från herrarne; sade jag: Vi skola-frepa om skjutsen, Så begat jag mig in på Skarpskytten. — Hvad skulle ni der och göra? — Mitt folk hade hemtat mat der. Jag skulle fråga huru mycket jag var skyldig. — Underlig fråga; när man ej har pengar. 2 Jag tog endast en half butelj ölder; ty det ser illa. ut att komma in och. ej reqvirera något — så pass kurtis måste man visa, — Det hör ej hit. — När jag: kom ut, fattade Nordlund mig i kragen och. ville ha. pengar. Jag var helt och hållet kontemplativ af mig och sade, jag har inga pengar rk mig och mitt kontör är ej här. Då kallade han på polis, och de började att föröfva våld. : Huru gick:det till? — De obligera. mej — ide föste mej. med andra, ords in i droskan. När jag slutligen kom hem till min dörr, stod Nordlund bakom mig. Var så god och stig in, sade jag, hvarefter jag låste dörren mekaniskt. — Mekaniskt? 9 — Ja efter gamla vanan. Det hör till mina prinpiper. KE : — Det förefaller mig något underligt. När en person kommer: in: och :begär. att få sin -betalning, så låser man dörren så der omedvetet. — Hr ordföranden är mycket skämtsam. Var så god och -träd in i salen och sitt ned, sade jag till Nordlund. Får jag bjuda ett glas punsch, ör bilinervatten smakar väl inte kusken, fortsatte jag. Men han blef arg och fordrade betaltring: Här duger ingenting annat än att skämta, tänkte jag. tab — Skämta! Saken var ju ganska allvarsam. — Jag erbjöd honom en anvisning, men det förstod tan sig ej på. Då behagade jag säga: är inte kusken rädd; han kunde bli mördad härinne, kände mista lifvet. Derpå svarade han: jag ska geeryså nisldrig ska minnas det. Då utropade jag: vet: inte kusken skäms! — Nu var skämtet slut! — Innanför salen. var en sängkammare, som begagnades. af mitt kontorsbiträde vid namn Blom, ett fruntimmer. Dit gick jag och hemtade ett ljus. När jag kom tillbaka, såg jag, att Nördqvist beredde sigatt göra en våldsam attack, hvarför jag för att inge respekt sade till min spridggosser ta hit min revolver !: Derefter hämtade jag ett annat ljus i biträdets rum: Jag hade då redaniglömt revolvern; men på samma gång kom gossen och lemnade migden. Nåväl, jag tog emot den, emedan jag ej ville, att gossen skulle ringakta mina befallningar: Så. gick jag ut i salen igen; visade Nordlund revolvern ch sade: här är den nu. Derefter ställde jag ljuset kontra lampan i salen och började gå fram och tillbaka på golfvet i helt andra tankar. vn vad tänkte mil kö gr — Jag gjorde kalkyler öfver egendomen, j skulle; köpa! Ändtligen tröttnade Nordlund, hvilket jag beräknat han skulle göra. Jag roade till -gössen: öppnä dörren! och följde Nordlund af artighet med lampan i högra handen. — Och revolvern i venstral : Aa menlkat rwiltiot Man kammean till dör.