— 100 — försvagad sedan en tid tillbaka, och detta kroppsliga lidande inverkar på min sinnesstämning. Ivgenting gläder mig numera, jag är trött, modös och bedröfrad. — Och ingen märker det, ingen tänker på att sköta dig! O, min lilla hexa, rikedomen är en värdelös sak! Hvartill gagnar dig det stora arfvet, när du i alla fall ej för dina pengar kon köpa dig kärlek! Men jag skall genast begifva mig till min svägerska och säga henne sanningen på fullt allvar. — Det skall du icke göra, farbror Martin, du skulle derigenom blott göra mig ännu sjukare. Mammagvet ej, att jag är illamående. — Juet hennes okunnighet i detta hänseende försätter mig i raseri. En mor mäste förstå af sig sjelf, ja på förhand ana, om någonting fattas hevnes barn. — Jag besvär dig, sök ej att tränga dig mellan mamma och mig; du skulle blott derigenom såra och uppreta benne. Du är ej i stånd till att vara rättvis mot henne, du som eljest hatar all orättvisa. — Och åu är i stånd tlll att fördraga alla lidanden blott för att hon ej måtte bli störd i sitt välbefinnande! utropade den gamle med hetta. — Du bedömer mig alldeles för mildt; jag bar en god portion egoism, svarade hon med ett sorgset småleende. Iar du glömt URPMÅNCE,. 18