-— 121 -— — Och om din mor icke skulle gifta Hermance fästade en underlig blick på honom och sade derefter långsamt och entonigt: — Det kommer att ske, var säker derpå — hon har temligen tydligt låtit mig förstå det. — Och du önskar det? — Af allt mitt hjerta. — Du är din fars rätta dotter, mitt barn, . sade öfverjägmästaren rörd; hans ande bor i dig. Mitt bifall kan du vara säker om att vinna till allt hvad du företager dig. Gud vare tack och lof, ditt kloka hufvud sitter på unga skuldror, och det är att hoppas, att lifvet skall draga ännu många streck dfver dina förnuftiga uträkningar, Hon skakade melankoliskt sitt blonda hufvud. — Kanske får du rätt; men jag tror det icke. — Du är sjuk, derför ser du allt i en så mörk dager. I morgon skickar jag läkaren till dig; du skall lofva mig att obetiagadt underkasta dig bans ordinationer, utan att fråga efter hvad någon i ditt hem gsäger derom. Hon nickade, — Jag har tävkt på att fara bort för ett par veckor — till Reichenhall — och