Dagens Nyheter – 7 oktober 1874, sida 2

SÄ JE Hon blickade flyktigt upp och stödde sig hårdare vid hans arm. — Då du sade, att du först ville lära känna Freiendorf, innan du fattade ditt beslut, gillade jag det fullkomligt, ty i en sådan angelägenhet kan man aldrig handla nog förgrigtigt. Jag upprepar, att han virserligen icke behagar mig mycket — om det vore Wildenbauwsen, skulle jag med stor glädje gifvit mitt bifall — men de underrättelser, jag förskaffat mig om honom, äro temliger fördelaktiga. ; Freiendorf har varit en god son; trots sina eleganta vanor, är han ingen gBlösare, som skulle förstöra din egendom; han har ganska goda grundsatser, man vet om honom, att han ej gjort sig ekyldig till några lättsinniga streck; ban är visserligen något blaserad och affekterad, han spelar gerna aristokrat, fastän vonmett framför hans namn knappt är tio år gammalt, och han har ingen annan uppgift för lifvet än att göra utaf med de penningar, hans far lemnat efter sig — dock, detta är små menskliga svagheter, som man ken förlåta honom — och måhända du svårligen kan finna någon bättre. Förtjenar dig — det gör ingen, lilla hexa, ingen i hela verlden! Den, som får dig till sin hustru, skall alltid ha att glädja sig åt en oerhörd iycka. — Å andra sidan bör du betänka, att denna ovisshet med hvarje dag blir alit mer pinsam för Vreiendorf; ju längre ban väntar, desto mer