Dagens Nyheter – 7 oktober 1874, sida 2

JFR UTA PA — Barn, någonting skönare skulle jag, gråbårige yngling, aldrig kunna tänka mig än att få e din prydliga lilla figur hela dagen trippa omkring i mitt hem. Men detta är drömmar, som icke kunna förverkligas. En skiljsmessa från din mor skulla af verlden bli aträngt bedömd. Somliga skulle klandra dig, andra henne. — Då måste jag väl stanna — måste jag? frågade hon med en underlig, stitrande blick. — Ja, åtminstone under första tiden, genmälde gabben. Du har utom mig ingen närmare slögtinge; mitt hem vore således din enda tillflykt. Men för en ung vacker flicka finnes intet gömställe, som icke uppletss af svärmande beundrare. Hvad blefve följden deraf? Jag, gamle ungkarl, kan icke göra tjenst såsom förkläde åt dig vid alla tillfällen, och om du också ejelf är ditt säkraste värn, så bör jag dock ike tillåta dig något, som skulle kunna ådraga dig tadel af andra. Och under sådant förhållande blefve vistelsen hos mig i längden just icke särdeles behaglig för dig. Sommartiden kan det visst ingenstädes vara trefligare än här, men om vintrarne måste du sakna alltför mycket, gom jag ej skall kunna ersätta dig. Nej, min lilla flicka, jsg får ej vara nog egoistisk att behålla dig för min egen räkning. Det klokaste vere att du gifte dig med en bra karl, som du kunde högskta och älska, by, som gagdt, med din mor står det så till