Ser — Huru tragiskt! Herr von Freiendorf tänker ej som ni; han anser en jordegendom som ett högt besvärligt band. I stället för alt gräfva ned sig på landet, vore det mycket klokare stt resa under sommaren och tillbribgå vintern i en stor stad. — Derom finnas dalade meningar, svarade Wildenbausen. Hört von Freiendorf söker lifvets glädje i förströelser — jag i pligten. — Mön det första är angenvämare, sade den sköna qvinnan leende. Han bugade sig under tystnad; hvad skulle han väl svara härpå? i x x — Du elaka, lilla hexs, som har låtit tre dagar förflyta utan aut helsa på din gamle farbror! i: Med dessa ord mottog öfverjägmästaren sin brorsdotter, då hoa kom ridande mellan träden på sin hvita häst. Jagthundarna rusade henne till mötes gladt skällande, mamsell Karolina, hushållerskan, knöt genast på Big ett snöhvistt förkläde och skyndade ögonblickligen stt koka kaffe; något måste man ju bjuda nådig fröken, och dan kära värelsen hade ju ofta sagt henne, att en kopp kaffe aldrig smakade bättre än bär midt i skogen på dot trefliga jägmästarebostället.