Dagens Nyheter – 5 oktober 1874, sida 2

hushållerska, som det aldrig skulle kunnat falla in att begära någon annan lön ån litet äflagda kläder och då och då ett vänligt ord. Hon var född till en Askunge och ville icke heller vara något annat. Hos Manfred fanns denna finä artighet, som i hvarje qvinlig varelse respekterar qvinnan, han hade aldrig kunnat vänja sig vid att mot bushållerskor och guvernanter antaga en tvär och sträf ton; för taot Marie byste han dessutom en verklig högaktning, ban samspråkade ofta med henne, och i allt, som icke rörde den afgudade systern, vär hon mycket förståndig och insigtsfull. I dag hade hon dock föga nöje af hans sällskap, ty han var i hög grad tankspridd. Så ofta steg hördes, vände ban fig håstigt om — Hermance kom icke. I stället kommo efterhand Justitierådet och håns fru, Freiendoörf och slutligen Augusta. — Kom och sätt er bredvid mig; baron, sade den sistnämnda med btt älskvärdt leende; jag fick i går knappt tala ett enda ord med er... Åh, herr Freiendorf, ni får inte ta på er en så trumpeu min och vanställa er person, tillade hon skrattande; ni vet ju, att man ailtid visar gamla vänuer ett litet företräde. Hon vilie draga Manfred närmare till sig; någon afsigtlig beräkning låg dock ej till grund för denna Nilla manöver, ty hön var för längesedan ense med sig själf om att ej