Dagens Nyheter – 3 oktober 1874, sida 2

Taganue vil penandiung. omsostnim——Å———X-X——— 2 ORO ESV Meddelanden från allmänheten. Till ved. af Dagens Nyheter! I eder tidning för den 14 sept. har det behagat eder att vilja tadla mig för den skrifvelse jag, i broschyrform, under den 20 aug., adresserat till hr utrikesministern, hvaruti jag troget och pligtenligt!) redogjorde för de negociationer, som genom svensk-norska beskickningens i Paris förmedling ledde, till ersättning åt mig i tändsticksmonopolsfrågan. Jag ämnar icke ingå i någon polemik med eder öfver denna affär?), men jag vill dock besvara de punkter, af eder förvrängda, som inverka på sak, lemnande eder fritt att anfalla min person eller mitt enskilda lif?), men förbehållande mig i så fall att genom laglig mellankomst stäfja edra tilltag i denna riktning. Ni ogillar mitt sätt att genom en skrift) bringa en vigtig fråga till vederbörandes kunskap. Derpå svarar jag helt enkelt, att detta är hvar och ens rättighet, och så länge som den svenska pressen är så otillgänglig, som fallet ännu är, så 3ynes mig denna utväg särdeles lämplig. På hr utrikesministerns begäran?) hafva två exemplar af min skrifvelse till honom stälts till hr baron Adelsvärds och hr Åkermans försfogan, på det att de, om de så för godt finna, offentligen må gendrifva påståendena i min berättelse. Med största intresse väntar jag deras yttranden). Genom misstag har 1867 uppgifvits som det år, då jag etablerade mig i Paris. Det var 1868 och 1874 fick jag ersättning; således har jag för tändsticksaffären uppehållit mig i Paris, icke fem utan sex år7). — Hvad ersättningsbeloppet angår, så eger ni ingen kompetens att bedöma det). Jag har icke varit agent eller ombud för Jönköpingsbolaget, utan infört dess produkt i egenskap af köpman och på grund af kontrakt). Till denna fråga torde jag för öfrigt nödgas offentligen återkomma, ty en högst vigtig princip är dervidlag ställd på spel. Den förnämsta punkten i eder uppsats at den 14 sept. består uti påståendet att beskickningens reklamationsnot i min sak afgick den 10 mars 187319), då den deremot var daterad denna dag, men afläts först sedan tilläggslagen den 14 och 15 mars diskuterats och voterats och sedan jag under skarpa protester nödgat beskickningen att expediera densamma. Detta är hufvudpunkten inverkande på sak och som hr baron Adelsvär icke lär kunna bestrida, eftersom jag är i besittning af hans egenhändiga noter derom. De lösslitna punkter ur ministerprotokollet af den 2 januari 1874, som ni citerar, inverka ej på de kronologiska fakta), som min berättelse innefattar. Jag är i besittning af hela protokollet, som officielt blifvit mig tillstäldt, och jag kan föranstalta om dess: befordrande till trycket i dess helhet. 1) Om hr G. får gifva sig sjelf vitsord, men andre hafva funnit hans skrift mycket ensidig och hätsk. 2) Vi ämna icke heller polemisera med hr G., och då vi af honom nu intagit ett genmäle nr 2, utan något upplysande innehåll, så begagna vi detta tilltälle förklara dessa förhandlingar härmed afslutade. 3) Någonting så högst beklagansvärdt hafva vi aldrig vidrört. 4) Det var endast mot karaktären af smygskrift som vi gjorde anmärkning. Hade hr G. dppet uppträdt såsom utgifvare af en broschyr, som kunnat köpas i bokhandeln, hade förfaringssättet varit mindre klandervärdt, äfven om innehållet var underhaltigt. 5) Här lögger hr G. i dagen att han utgifvit en smygskrift, enär det erfordrats hr utrikesministerns uppmaning för att förmå hr G. att lemna exemplar till de af honom anfallna personerna. 6) Vi hoppas hr G. får vänta. 7) Det är beqvämt förklara sin osanna uppgift för ett misstag, men det gränsar till det löjliga nu höra att hr G., ännu två år efter upphörandet af hans tändsticksaffärsverksamhet, skulle fortfarande arbeta för spridningen af tändstickor. 8) Det lärer väl hr G. icke anse någon annan kompetent att bedöma, men om hr G. fått mer i ersättning än han kunnati kommission under sin återstående lifstid förtjena, att döma efter den verksamhet hr B. Hay offentligen vitsordat, så synes väl ersättningen ohemult stor. Skulle icke denna bevisning af hr G. antagas för god, så torde han erinra sig att han, af en slump och just emedan all utredning försummades, i sjelfva verket erhållit sjuttiofem procent mer än han först begärde eller någonsin vågade hoppas. 9) Som hr G. icke kunnat fullgöra, hvarför det, enligt hvad hr B. Hay upplyst, förfallit. 10) Härom veta vi iogenting annat än hvad vi hemtat ur rådsprotokollet och föga troligt är att en not daterad den 10 i en månad skulle aflemnas ända till en vecka senare, då sändebudet vistas i samma stad. Någon inverkan på nationalförsamlingens beslut torde väl i allo en sådan not knappt kunnat utöfva. Att upphöja ett möjligen törsenadt eaflemnande af en not till hufvudsak, då de franska auktoriteterna vitsordat baron Adelsvärds enträgna framställningar, lärer väl icke lyckas hr G. 11) Hr G. säger likväl i sin broschyr att han går nu att ur minnet afgifva en enkel berättelse. Såsom sådan hafva vi, med undantag af enkelheten, funnit hans berättelse. Våra uppgifter äro deremot noggranna fakta och det är just hr G:s otur att hafva