Dagens Nyheter – 2 oktober 1874, sida 2

tamburdörren under yttrande: det der skall herrn nog få betala! Leander följde efter ut i förstagan. Han befallde Hellberg gå ned och stänga porten. Dernere förmärkte Hellberg blodfläckar. När han kom tillbaka, frågade Leander: Ligger han dernere? hvartill Hellberg svarade: Nej, han har allt farit. Fröken Agnes Bernh. Blom, hvilken är böende i samma lägenhet som Leander, berättade: Hon hade redan gått till sängs, när Leander kom hem. Kort derefter hade hon hört ordvexling i salen, utan att dock ha tydligen kunnat uppfatta orden. Efter en stunds förlopp hörde hon ett skott aflossas, då hon skyndsamt steg app och begaf sig ut till Leander. Hon hörde då en person aflägsna sig utför trappan. På hennes frågor svarade Leander, att han skjutit skottet i taket. Revolvern såg hon ligga på bordet i salen. Hon undangömde den, Revolvern, hvilken blifvit. af fröken Blom öfverlemnad till polisen, är sexpipig. Den var då fortfarande laddad med ett skarpt skott, utgörande laddning med kopparhylsor och en spetskula. I tre af de öfriga piporna qyvarsutto hyl-: sor efter tre lossade skott. , Leander, sedermera tagen i förhör, förklarade: När han kom ut från källaren Skarpskytten, hade han inga penningar att betala körningen med; derför hade han anmodat Nordlund att följande dag komma upp till honom. När Nordlund sedermera anlitade polisbiträde, uppmanade han honom att köra till hans bostad — emedan han ville undvika att komma i kollision med polisen. Han hade visserligen ej några pengar emma heller, men han hade för afsigt att gifva Nordlund ett kok st; k, emedan denne å gatan envist hållit fast i Leanders rock, nupit honom i armen och genom sina uttryck förargat honom. Han kunde ej minnas, att han tillsagt Hellberg om hemtandet af en knif. Tillsägelsen om hem tandet af revolvern skedde ej i brottslig afsigt. Han ville andast skrämma Nordlund och förmå bkonom att gå sin väg. Hotet, att skjuta Nordlund, var i samma mening uttaladt, Han hade ej slagit Nordlund med ljusstaken, utan möjlien vid ett tillfälle, då Nordlund rusat fram, fattat tag i honom och ämnat tilldela honom ett slag och för att försvara sig och afböja slaget höjt handen, i hvilken han höll ljusstaken, och dervid kommit att med ljusstaksfoten vidröra Nordlunds ansigte. Leander förnekade att ha riktat revolvern mot Nordlund vid något tillfälle, då han stått vid dörren. Skottet hade opåräknadt afbrunnit, under det han och Nordlund voro i handgemäng. Nordlund hade öfverfallit honom; han hade tvingats att försvara sig, hvarvid han ej kunnat iakttaga den varsamhet med det skarpladdade skjntvapnet, som varit nödigt. Då Leander blifvit uppsagd till afflyttning från sir lägenhet och ej förskaffat sig annan bostad i följd af, som han uppgifvit, en tilltänkt resa till Nizza, så hade Leander blifvit insatt i häkte. Leander är född den 6 oktober 1840 i Enköping. Målet öfverlemnades till rådhusrätten. RADHUSRATTEN. Strömbomska konkursmålet förevar åter i gårs Strömbom skulle till en början svara på nägra af snickaren Pettersson förut framställda frågor, huru han användt vissa värdehandlingar och effekter, hvilka Pettersson ansåg höra till Strömboms konkurs, men ej der blifvit anmälda och Strömbom således undansnillat från sina borgenärer. Strömbom afgaf i allmänhet den förklaring, att allt detta tillhörde hans hustru, och hon hade rättighet att sköta sina affärer hur hon bebagade. Pettersson ansåg Strömboms svar endast vara ett sätt att krypa bak ryggen på sin hustru, hvarför han anhöll att fru 3. måtte vid vite. inkallas för att svara. I detta yrkande instämde hr Thamstens ombud, sakföraren Sjöberg. . Pettersson hade jemväl instämt v. häradshöfding Möller, derför att han såsom ombud för Strömbom sökt tundandraga en skuldsumma, 2,000 kr., från Strömboms konkurs. Hr Möller sade att så ej var förhållandet. Nämda summa, hvilken var Petterssons fordran, hade af konkursdomstolen blifvit. som sådan erkänd och således. i konkursen Hu gifven. Pettersson Svarade härå, att den ej blifvit i konkursen uppgifven, innan Möller inför rätten blifvit öfverbevisad om rättmätigheten.af Petterssons fordran. Hr Möller anmälde sig som ombud för kapten Gynther, hvilken af Pettersson anklagats för delaktighet i Strömboms bedrägerier. Ombudet anmärkte, att som kapten Gynther endast haft .transaktioner med fru Strömbom och Pettersson ej hos henne är fordringsegare, ansåg han sig icke å Gynthers vägnar behöfva oh 1 svaromål. Till slut tillade hr Möller, att han för sin del ämnade föra rekonventionstalan mot Pettersson. Flera vittnen voro inkallade, men endast ett, protokollssekreteraren C.J. KE. Heijkensköld, hade infunnit sig: Hr Heijkensköld upplyste, att han af en handlande A. Fagergren i Töcksfors till indrifning mottagit tvenne af fru Strömbom utgifna reverser, en å 7,000 och en å 550 kr. (å en senare äro 200 kr. betalda), för hvilka lemTRO hbypotek en inteckning i Löfstafors å 107 kr, Sedan derefter det vanliga häktningsyrkandet blifvit gjordt, men hvilket rätten ej ansåg sig för närvarande kunna bifalla, likasom ej heller ett framstäldt yrkande om fru Strömboms personliga inställelse, uppsköts målet till den 22 oktober. LANDSORTEN. . Mäktad vexelförfaltskare. Upptäckten af de i gårdagstidningen ommämda afgrosshandlaren Josef Sohkomon (ej. Salomon) ut: förda förfalskningarna skedde först genom Köpmansbanken. Solomon Brothers hade i såväl Skandinaviska kreditaktiebolaget och Köpmansbanken som ock i Göteborgs enskilda bank fått belåna vexlar försedda med accept af de bästa engelska namn och betalbara i de bästa engelska. bankinrättningar, som det uppgifves till belopp af omkring pd. st. 50;000, hvaraf omkring 45,000 anses liqviderade. De inlöstes, förmodli