Dagens Nyheter – 2 oktober 1874, sida 2

—IT genmälde Manfred: Men hvad säger fröken Hermance om att icke mera få vistas här? — Flickan, som för öfrigt är en förveten, öfverklok varelse — hon har mycket mera förstånd än modern men är på långt när icke så behaglig, — flickan har andel i Bergetbal, och som hon hyser en stor förkärlek för denna sin fars skapelse, skall hon förmodligen köpa äfven moderns del; och då tillhör egendomen henne allena. I förbigående sagdt, var det ett besynnerligt infall af gamle Krause att tillerkänna flickan oinskränkt dispositionsrätt till sin förmögenhet. Kanske fruktade han den sköna fru Augustag, eller möjligen äfven sin efterträdares fallenhet för slöseri. Skola vi slå våd om att vår älskvärda värdinna, innan ett år gått tillända åter är gift? Wildenhausen afböjde vadet; han: hade inga skäl. bvarken: emot eller för påståendet. Hermance var den som först fullbordat sin toilett; hon kom in i salongen — hvarest en stor spegel, som nådde från golf till tak, befann rig — för att med en flyktig blick öfvertyga sig om att hennes enkla drägt var i full ordning. — Hon anar icke, huru utomordentligt täck hon är, sade Manfred till sig sjelf, der han satt obemärkt i en fönsternisch. I sitt sköna blonda hår, som var uppfästadt i rika flätor öfver hennes liljehvita hals, satt en enda-törnros; kring den smärta