Dagens Nyheter – 2 oktober 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. : Den resa, som Thiers nyligen företagit och under hvilken han ånyo begagnat ett tillfälle att uttala sina sympatier för den konservativa republiken, ger en dansk tidning anledning att anställa några reflexioner öfver de franska republikanernas politik, hvilka vi här delvis återgifva. Hr Thiers har — heter det — återigen låtit höra af sig. Hufvudsumman af bangs uttalanden kan sammanfattas i de ord han nyligen yttrade i Vizelle: Med min vän hr Casimir Periers bjelp skola vi grundlägga republiken. Det är en omskrifning af den lösen ban såsom president utsände öfver Frankrike: Antingen en konservativ republik eller ingen republik. Detta är måhända den sanning, som Frankrike i närvarande. stund bäst behöfver höra, men i sjelfva verket är det dock blott en half sanning; man måste nemligen icke förbise att en republik för att kunna ega bestånd måste vara reformatorisk och framåtskridande. De franska republikanerna ha alldeles samma uppgift som demokratien i hela den: öfriga verlden. -Demokratien har öfverallt till sitt mål-att försona framåtskridandet med berättigadekonservativaintressen. Den tid ärförbi, då: man trodde:sig kunna uppbygga en politisk demokrati. af de radikalaste beståndsdelarne: inom befolkningen, då man drömde om möjligheten för ett por litiskt parti att ernå ett stadigvarande inflytande på landets styrelse utan att till: sitt stöd ha andra samhällselementer. än den lösaste och lättrörligaste delen af befolkningen, då man änsåg att den naturligaste politiska partiställningen inom ett land var den, som delade samhället i två skilda läger, nemligen derike och de fattige, Frankrike har måst betala dyra lärpenningar innan det. fått lära sig något bättre. Äfven i Frankrike torde man numera kommit till den insigten att den förnuftigaste demokratin är den, som är konservativ i sina grundvalar men till sina tendenser och sina sträfvanden framåtskridande. Bygg upp en demokrati på bondens jord, på arbetets och den mindre affärsverksamhetens sparpenningar och det skall slutligen blifva möjligt att befria verlden från dessa privilegierade kaster, dessa herrskande klasser, som aldrig ha ögat öppet för något annat i verlden än sig sjelfva och sina egna fördelar: Låt sedan denna demokrati arbeta i framåtskridandets och upplysningens tjenst! Endast den skall vara mäktig till ett sådant arbete.