Dagens Nyheter – 30 september 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Ett i dagens blad infördt telegram meddelar den föga öfverraskande uaderrättelsen att vid deti söndags uti departementet Maine et Loire försiggångna omval till deputerad i franska nationalförsamlingen republikanernas kandidat erhållit erforderlig, det vill här säga absolut, majoritet. Underrättelsen var, som sagdt, icke öfverraskande efter resultatet af det första valet, vid hvilket samma kandidat, hr Maill, äfven erhöll majoritet, ehuru då icke tillräcklig. Att striden denna gång varit särdeles hård, framgår emellertid deraf, att regeringskandidaten dr Bruas erhöll 48 tusen röster eller endast 3!, tusen mindre än hr Maill6. Anlednivgen till att en så betydlig minoritet kunde åstadkommas är synbarligen den att imperialisterna, hvilkas kandidat vid första valtillfället erhöll minsta antalet röster, nu sammanslutit sig med regeringspartiet eller de s. k. septennisterna om dessa senares kandidat hr Bruas. Valet kan anses vara ganska betydelsefullt, om det också icke är så betecknande för opinionens nuvarande riktning i Frankrike som republikanerna vilja låta påskina. Det är, som bekant, en gammal manöver af partiorganerna i Frankrike att i högsta grad öfverdrifva betydelsen af sådana val, som utfallit till deras partis fördel, under det att å andfia sidan hvarje parti, då det lidit ett nederlag vid valurnan, söker att trösta sig med den föreställningen att segern icke skall blifva af särdeles stor fördel för motpartiet. Hvad som emellertid gör att valet i Maine et Loire verkligen eger en mer än vanlig betydelse är dels den värma, att icke säga hetta, med hvilken valstriden blifvit förd icke blott inom Paris-pressen, utan äfven af landsortstidningarne och dels den omständigheten att det ifrågavarande departementet förut varit kändt såsom rojalistiskt. Enligt ett telegram från Paris af den 26 september, yrkade de legitimistiska bladen att deras parti skulle afhålla sig från deltagande i valet. Det är tänkbart att denna uppmanisg efterkommits af icke så få valmän; det är till och med rätt sannolikt, då hela antalet valmän inom departementet uppgår till 148 tusen, af hvilka, såsom telegrammets siffror gifva vid handen, endast 9917 tusen röstat. Denna omständighet bör naturligtvis icke heller förbises, då man vill bilda sig ett omdöme om valets verkliga betydelse såsom en opinionsyttring betraktadt.