Dagens Nyheter – 30 september 1874, sida 2

-— OMUR — henne — det tyckes mig att ni i det fallet reden gjort en liten början — honom fasthåller hon för evigt. Om ni stannar någom tid i Bergethal och icke afsigtligt tillsluter ögonen, skall ni kunna observera mycket... Er bekantskap med min fru svägerska daterar sig alltså frå. barnaåren? Manfred svarade härtill ja, icke utan en viss förlägenhet, som den gamles skarpa jägareögon väl märkte, Har ni icke sett henne sedan dess? — Jo, för flera år sedan i fesidensstaden. Dock var det blott ett flyktigt möte; jog måste snart begifva mig tillbaka till landet. ! . — Har ni också varit bekant med min bror? — Ja, svarade den andre tveksam; dock... — Jag vet hvad ni ämnar säga! När ni dansade med min svägerska och skrattade åt hennes qvicka skämt, hände det att ni då och då kastade en tankspridd blick till ett hörn af salen, der en icke elegant äldre herre stod, tåligt hållande hennes bukett och solfjäder — det var den sköna fru Krauseg man! Det dumhufvudet förtjenade icke en sådan lycka! — Herr öfverjägmästare... — Tillåt mig taia till punkt. Kanske har ni icke tänkt så, det var dock den stora mängdens omdöme hvilken icke förstod att värdera en sådan karaktär som min brors.