Dagens Nyheter – 30 september 1874, sida 2

Om kejsarprinsens och exkejsarinnans lif skrifver en korrespondent till det engelska bladet the Hour, som måhända med anledning häraf blifvit förbjudet i Frankrike, följande: I sjelfva slottet Arenenberg har icke företagits någon förändring sedan 1837, då drottning Hortense dog; och Napoleon den III gaf sin maka och sin son uttrycklig befallning att behålla huset och dess omgifningar oförändrade. Prinsen, som nu residerar der tillsammnas med sin mor synes finna behag i detta ställe, som anses vara ett af de vackraste i Schweiz, ja, i hela Europa. Den unge fursten le.fver i flera hänseenden mer som engelsman än som fransman och har tillegnat sig den britiska förkärleken för all slags sport och rörelse i fria luften. Kejsarinnan för ett mycket tillbakadraget lif. Hon bevistar hvarje morgon mvssan, arbetar sedan med sin sekreterare eller mottager besök. Vid middagstiden samla sig familjen och huspersonalen till frukovt, som efter fransk sed räcker en timme, och dvrpå går hvar och en till sitt. Kejsarinnan drager sig nu tillbaka till sina rum och åker eller promenerar senare på dagen en stund med sin son, hvars kärlek för modren är lika stor som hans fars på sin tid var för drottning Hortense. Alla husets invånare samlas vid middagsbordet kl. 7 och draga sig tillbaka litet öfver 10. Till kejsarinnans trängre krets höra grefve Clary, dr Conneau, hr Pietrti, madame Lebreton och fröken Chermieux, men knappast någon dag går förbi, utan att gäster komma från Frankrike, och bland dem kan man finna alla samhällsklasser, ifrån hertigen till bonden, representerade. Arenenberg kan i sanning betraktas som imperialismens högqvarter. Då kejsarinnan för ett par veckor sedan kom till Arenenberg, önskade hon lefva i fullkomlig stillhet, hon trodde att hon genom sin afresa från Chiselhurst skulle gifva sina fiender mindre skäl till förtal och beskyllningar att hon från sitt hem gynnade politiska agitatorer. Men knappast hade hon slagit upp sina bopålar på Arenenberg förr än hon kom underfund med att ännu flera gäster kommo hit än till Chiselhurst. Medelklassen och de lägre klasserna i Frankrike hysa mycken fruktan för hafvet och resa heldre hundra mil på land än 3 och half, när de skola passera kanalen. Deraf kommer det sig också att för hvarje handlande eller bonde, som drog till England, resa tjugu till Schweiz. De kommo från alla trakter i Frankrike, synnerligen från Paris; Lyon, Marseille och från de städer och landsdistrikter, som hafva lidit mest af de radikala och revolutionen. Ingen kan lefva här och se den mängd deputationer, som komma från