Dagens Nyheter – 30 september 1874, sida 2

skrifvit ett högst artigt bref till marskalkins nan. Hrr Gambetta, Challemel-Lacour och två andra franska deputerade, tillhörande det republikanska sällskapet, lemnade Paris i lördags för att begifva sig till de södra departementen, hvarest de genom politiska tal ämna verka för sitt parvis åsigter. I fredags lades i Paris beslag på åtskilliga fotografier af prins Napoleon, iklädd divisionsgeneralsuniform. Öfverste Stoffel, den bekante förre franske militär-attachen i Berlin, hvilken — såsom våra läsare veta — var en af de få franska officerare, som egde nog mod och nog insigt att afstyrka den franska krigsförklaripgen 1870, har nyligen utgifvit en skrift för att rättfärdiga Big mot de beskyllningar, som vid krigsrätten i Trianon gjordes emot honom med anledning af em depesch, som Bazaine öfversände till Mac Mahon och hvilken öfverste Stoffel uppmanades att qvarhbålla. Öfversten anfaller med mycken häftighet hertigen af Aumale och general de Riviere och lemnar en historik öfver de militära operationerna mellan den 18 augusti och den 1 september 1870. Skriften lärer innehålla de mest öfverraskande upplysningar, genom hvilka det ådagalägges en mängd saker, som krigsrätten i Trianon förbisett. Det fanns icke, säger författaren, en enda ponton vid hela Chalons-armen och hela denna armå var en enda oordnad hop samt så modlös och odisciplinerad, att marskalk Mac Mahon den 20 augusti öppet förklararade att några få preussiska regementen skulle kunna slå hela armen på flykten. Öfverste Stoffel förklarar såsom temligen afgjordt att denna oordnade soldatkårs marsch till Sedan berodde på intriger från orleanisterna i krigsdepartementet. En fransk börstidning Semaine financiare förklarar att franska banken har för afsigt att indraga banksedlar å 20 frank, i den mån, de inkomma till banken, och ersätta dem med guldmynt. Cirkulationen af dessa sedlar, hvilken i januari uppgick till 628 millioner, har redan minskats till 500 millioner. ko, or Furst Bismarck firade den 24 d:s sitt tolfårsjubileum såsom preussisk minister. Magdeburger Zeitung skrifver med anledning af denna bemärkelsedag: Flera månader förut hade han fått antydning om att inträda i ministeren, men ville ej lyssna dertill. Han kom på permission från Petersburg, der han i flera år varit ambassadör, för att bevista aftåckningen af Brandenburgsmonumentet i Leipzig. Han hade på frackfickan sin utnämning till sändebud i Frankrike, då en prins midt under festligheterna kom till honom, slog honom på axeln och yttrade: Nå, käre Bismarck, jag förmodar att ni snart blir minister. Detta yttrande, som kom från en väl underrättad person, föreföll Bismarck så märkligt, att han tidigt följande morgon afreste till Paris för att undgå något verkligt anbud. Men han hade ej väl kommit in i Paris, innan han kallades till Berlin för att öfvertaga presidentskapet inom ministeren. Von der Heydt kunde icke hålla sig längre; han hade gjort sig politiskt omöjlig och en stor förvirring rådde. Då Bismarck kom till Berlin, egde ett fem dagars vapenstillestånd rum i landtdagens förhandlingar, så upphetsade voro sinnena och så sjudande var kampen i armåfrågan, hvilken dagligen ökades genom krigsministern Roons retlighet. Bismarck göt ytterligare olja på elden, ehuru han erbjöd fred åt budgetutskottet. Han har sedan dess ofta befunnit sig i svåra förhållanden, ty han har varit i krig med Österrike och de tyska mellanstaterna och han har varit mer än sju månader vid tyska högqvarteret under kriget med Frankrike. Han har dock, enligt sin egen uppgift, aldrig varit i en så obehaglig ställning som då ban blef minister. Han har likväl numera, som bekant, icke skäl att ångra att han mottog posten. De ultramontana bladen i Tyskland puffa för närvarande för en snart utkommande politisk skrift af oppositionell tendens och med titeln: Revolutionen uppifrån. Såsom författare uppgifves dels förre ministern van der Pfordten och dels den bekante ledamoten af tyska deputeradekammaren von Windhorst, hvilken, som bekant, är den Bismarckska politikens häftigaste motståndare och en af ledarne för det ultramontana partiet. Kejsar Wilhelm afreste i söndags till Baden-Baden, hvarest en ny läkarekonselj kommer att hållas för att afgöra huruvida kejsarens helsotillstånd tillåter honom att företaga den påtänkta resan till Italien. Blir resan af, hvilket icke synes osannolikt, kommer icke Rom att besökas, utan järer kejsaren i Milano eller Turin sammanträffa med Victor Emanuel. Ett telegram från Budapest af den 25 dennes berättar att polisen i dervarande statstryckeri gjort beslag på en stor mängd hemlighåilna stämplade vexelblanketter. De undersökningar, som med anledning af denna upvtäckt blifvit anställda, hafva ännu icke