Dagens Nyheter – 28 september 1874, sida 1

— Och ändå går ni dit? frågade Manfred förvånad. — Förundrar det er? svarade hon hastigt. Skall jag kanske spärra in mig för det att min dotter har den nycken att vilja lefva som en eremit? — Men berr von Freiendorf ekall finna sig på ett högst oangenämt sätt bedragen i sin förväntan... — Nej visst icke. För honom är det hufvudsaken att jag — att vi komma. Är det mitt fel, om han finner mig mera underhållande än min dotter? Hoa höjde en smula på de fylliga 8xJarne och såg honom i ögonen med skalkaktig min. . Hon var obetänksam som ett barn och för stundens glädje glömde hon allt såsom ott barn! Men när man är trettiosex år gammal, borde man ändå -ha trampat ut barnskorna. Besynnerligt att han nu alltid kom att tänka på hennes ålder! Middagen hade verkligen varit utmärkt, den uppmärksamme värden hade noga tillsett att intet fattades; och på den som såg all denna raffinerade lyx gjorde sig hans urgökt, att man på landet måste hålla till godo äfven med hvad som var tarfligt, ett västan komiskt intryck. Det lilla sällskapet var vid ett utomordentligt gladt bumör, och herr von Freiendorf tycktes icke alls ÄA