Dagens Nyheter – 25 september 1874, sida 2

derom torde man ännu böra tvifla. Men det påståendet torde redan nu vara berättigadt, att Frankrike i icke ringa grad kommit deras profetior på skam, som, med kejsardömets politiska skröplighet för ögonen, frånkänna detta folk all förmåga att intaga en sjelfständig ståndpunkt och bilda sig en egen politisk åsigt, utan att fråga sina embetsmän till råds. Icke utan en viss öfverraskning har man under de senaste åren sett valmännen i Frankrike hålla stånd emot inflytelser, som under kejsardömet ansågos för oemotståndliga. Den franska demokratien har under hr Gambettas ledning utvecklat en moderation och en disciplin, som helt visst skola tillförsäkra detsamma ett märkligt inflytande på Frankrikes framtid, hurudan än utgången af den närvarande striden må blifva. Hr Gambettas politik har varit mycket enkel och mycket klar. Så länge de franska bönderna viljelöst och tanklöst gingo i embetsmänneng ledband var politiken i Frankrike ett föga tacksamt arbete. Det är ganska möjligt att en och annan demokrat före Gambetta misströstande sagt till sig sjelf: med sådana bönder är all folklig politik en omöjlighet; men Gambetta, som visserligen förstod detta, hade dock mod att tänka sig en demokrati för hvilken landtbefolkningen gick i spetsen. Om han en vacker dag till: sina vänner bland stadsbefolkningen hade sagt: vi skola omorganisera vårt parti, hädanefter skola vi söka vårt stöd hos bönderna så skulle hans politiska tros-; förvandter förmodligen ansett att ex-diktatorn! blifvit vansinnig. Likväl är det denna tanke som hållit -republiken uppe. trots motstån-: det från det katolska klericiets och den im-! porialistiska byråkratiens sida. Hr Gambetta har med konseqvens fasthållit sina politiska grundsatser. Efter hvarje val har hans tidning Republique frangäise först räknat rösterna från landskommunerna; han har: oupphörligt :erinrat om vigtenaf att ickel åsidosätta landtbefolkningen. Ingen kan säga omdenna politik slutligen skall föra till seger, men den skäll helt visst tillförsäkra: hr Gambetta en plats bland Frankrikes: statsmän. Times gör med anledning af det sista valet i Maine et Loire åtskilliga anmärkningar hvilka skulle hafva varit fullkomligt. träffande om tidningen låtit hr Thiers ochi Gambetta byta roler. Det synes vara obestridligt, heter det, att franska konserva-: tismen låtit omvända sig till tron på möjligheten af att uppbygga republikanska institutioner på en säker grundval och med tillräckliga garantier för ordningens upprätthållande. Aran af att ha åstadkommit denna omvändelse tillkommer hr Thiers, men man kan; icke bestrida vensterns ledare och särskildt Gambetta en viss andel deruti; de hafva möjliggjort densamma genom en moderation och sjelfbeherrsknivg, som varit blott alltför fällsynt i Frankrikes historia. Det är visserligen något vågadt att söka uppvisa! utgångspunkten för en politik, tom på grund af trycket: från administrationens sida till en del utvecklar sig under jorden, men man torde dock utan fara att begå ett misstag kunna säga att den drifvande kråften tr att söka! vida mera hos Gambetta än hos Thiers. Den förre är egentligen: den som förstått att uppfostra och disciplinera demokratien i städerna så att en summanslutning med landsbyggdeh blifvit möj!ig. Thiers anslöt sig till denna politik först sedan han den 24 maj lemnat presidentsplatsen till Mac Mahon.: Hade icke den 24 maj funnits, skulle Thiers och Gambetta sannolikt icke nu stått vid hvarandras sida. I Mellan Garibaldi och Victor Hugo har nyligen — enligt tidningen Rappel, Hugos organ — följande skriftvexliög egt rum: Caprera den 8 september. Min högt älskade Hugo! Det deltagande, som ni visat för subskriptionen på den franska öf. versättningen af mitt arbete: De tusende; har ställt denna ofullkomliga produkt af min oöfvade penna under edert mäktiga och berömda beskydd. Jag tackar eder derför, och förblifver för hela lifyet eder tillgifne G. Garibaldi. Derpå svarade Victor Hugo: Paris den 18 september. Bäste Garibaldi! Edert bref har rört mig och kommit. mitt gamla broderbjerta att Klappa lifligt; Ja, väll Berätta ni sjelf edra ärorika bragder; berätta dem för Italien, berätta dem för Frånks. rike, berätta dem för verlden! De tusende skola blifva lika berömda som de tio tusende, blott med den skilnad, att de förra hafva segrat och tillkämpat sig sin ära, icke i det de dragit sig tillbaka, utan i det att de ryckt framåt. Liksom Xenophön här ni först genomlefvat er hjeltesaga och sedan skildrar ni den; men ni är större. än Xenophon. I honom lefde endast Greklands ande; i eder lefver alla nationers ande. Bäste Garibaldi! jag omfamnar er. ; s Vietor Hugo. ot Kejsar Wilhelm anlände till Kiel den 19 d:s på aftonen och åsåg följande deg den nya stora pansarfregattens, Fredrik den store, löpande af stapeln. Han emottogs af storhertigen af Oldenburg. I kejsarens svit befunno sig blandandra prins Fredrik Karl, fältmarskalk Moltke och ministern Delbrick. Vid de i dessa dagar uti-Hamburg försiggångna kapplöpningarna vanns första priset handicap af en: dansk häst Basnsesg,