Den religiösa unionskonferensen i Bonn om hvars verksamhet vi i går meddelade några upplysningar, har antagit följande förslag till beslut: Vi enas deri, att de apokryfiska eller deuterokanoniska böckerna i Gamla Testamentet icke hafva samma kanoniska betydelse som de i den hebreiska canon innehållna böckerna. Vi enas deri att ingen öfversättning af den Heliga Skrift kan göra anspråk på en autoritet, som står öfver den ursprungliga texten. . Vi enas deri, att läsningen af den Heliga Skrift, på folkets mål icke kan lagligt förbjudas. Vi enas deri, att det är lämpligast och mera öfverensstämmande med kyrkans anda, att liturgien är affattad på det mål, som förstås af folket. Vi enas deri, att den tro som verkar med kärlek och icke tron utan kärlek är medlet och Gpret för menniskans rättfärdiggörelse inför ud. Vi enas deri, att frälsning ej kan vinnas genom egen förtjenst, emedan det ej finnes något jemförligt förhållande mellan det oändligt goda i den frälsning, som utlofvats af Gud, och det ändligt goda i menniskans gerningar. Vi enas deri att läran om att helgonens öfverloppsgerningar kunna öfverflyttas på andra, vare sig af kyrkans herrskare eller af sjelfve upphofsmännen till de goda gerningarne, är ohållbar. Vi erkänna, att sakramentens antal bestämdes till sju först i 12:te årbundradet och då ingick i kyrkans allmänna undervisning, icke som en tradition från apostlarne, eller från de äldsta tiderna, utan som resultat af teologisk spekulation.