Dagens Nyheter – 23 september 1874, sida 2

isynnorhet de engelska under den senaste tiden ansett sig böra underhålla sina läsare med resonnemanger angående tvistefrågor mellan Tyskland och Danmark. Tidningen hänvisar till ett telegram, som från Berlin afgått till Kölnische Zeitung, hvilket dementerar berättelserna derom alt den dansks regeringen skulle hafva företagit diplomatiska mått och steg i Berlin med anledning af danska undersåters utvisning från Schleswig. En korrespondent från London till sistnämda tidning säger att engelsmännens Intresse för det lilla Danmark, hvilket förskrifver sig trån prinsessan Alexandras förmälning med den engelska tronartvingen, under den senaste tiden fått nytt lif, hvilket yttrar sig i klagomål öfver de oförrätter eller åtminstone den obillighet, som Danmark måste lida af gin mäktige granne. Korrespondenten återgifver derefter det vägentligaste innehållet i några artiklar i Times och Daily News, argående denna sak. Köln. Zeitung fogar härtill följande anmärkningar: Vi äro icke i tillfälle att noga undersöka huruvida de afgifna meddelandena angående förhåliandena i Schlesvig och det starka klander som uttalas mot de tyska myndigheternas åtgärder äro sanna och befogade. Härröra de af missförstånd eller rent af bero på uppdiktade händelser så hoppas vi att den preussiska regeringen icke skall anse det vara under sin värdighet att göra ett slut på detta prat genom att afgifva en officiös protest t. ex. i Provincial-Correspondenz, som förträffligt egnar sig till dylika meddelanden. Skulle ryktena deremot vara grundade, så förvänta vi att regeringen i Berlin, ihågkommande ätt det är en stor stats pligt att visa sig högeint, skall låta sina organer i Schlesvig veta att det bästa bruket som man kan göra af bestående iagar eller — som man i förevarande fall snarare bör säga — af sin erhållna myndighet icke alltid består deri att man med stöd af lagarnes ordalydelse använder alla möjliga trakasserier mot sina motståndare. Thiers, som icke var närvarande vid Guizots likbegängelse i Val-Richer har till den aflidnes son aflåtit följande skrifvelse: Herr Wilhelm Guizot! Mera än någon annan vet jag att uppskatta den omätliga förlust ni nyligen lidit, ty jag har lefvat tillräckligt länge tillsammans med er berömde fader för att känna storheten af hans förtjenster. Ni är icke okunnig om att jag under vårt tidehvarfs brydsamma förhållanden ofta varit af olika mening med honom, men pni vet ockeå att denna olikhet i åsigter aldrig hindrat mig att göra honom full rättvisa, och jag är öfvertygad att han å sin sida skänkte mig samma erkännande. Om jag icke sett mig nödsakad att hushålla med mina krafter, i synnerhet som jag står i begrepp att företaga en ganska lång resa, skulle jag bafva begifvit mig till Val-Richer för att vid min åldrige och lysande medbroders begrafning egna hans minne min uppriktiga hyllning. Var emellertid öfvertygad att jag med tanken är närvarande vid detta tillfälle i det jag lifligt erinrar mig våra gemensamma minnen, hvilka omfatta mera än ett halft sekel. Jag anhåller att ni behagade till hela er familj framföra uttrycken af mitt deltagande och sjelf mottaga försäkran om min fullkomligaste högaktning. A. Thiers.