Dagens Nyheter – 23 september 1874, sida 1

— UK — Icke hu straxt, skrattade frun; baron måste följa oss. Vi ämna nemligen fara till den en mil härifrån belägna lilla badorten, för att mönstra det dervarande sällskapet; kanske skola vi bland detsamma finna bekanta, som man kan bjuda hit. Innan qvällen kommer, äro vi tillbaka. — Tror åu inte, att herr von Wildenhausen möjligtvis kan vara trött efter resan? anmärkte Marie saktmodigt. — Åh nej! Jernvägsresor bruka ej öfveranstränga herrarne, Icke sannt, baron, ni följer med oss? Jag bör väl så fort som möjligt visa, hvilka nöjen jag har att bjuda på. Han kände sig visserligen trött, då han ju rest under hela natten; men den älskvärda tonen och den bedjande blicken upplifvade dock hans krafter. Huru vänligt af henne att tänka på medel till att roa honom! Hon kunde naturligtvis icke veta, att dylika förlustelser voro henom likgiltiga. -— Far inte fröken Hermance med? frågade herr von Freiendorf vändande gig till Augusta. — Ah! jag har försummat att presentera er för min dotter och hon har, trogen sin vana, i all tysthet hållit sig på afstånd. Hermance! Den sålunda tillkallade uoga flickan besvarade med en lugn värdighet, som syntes icke riktigt öfverensstämma med hennes ålder, herrns bugning, under det att han med