Dagens Nyheter – 22 september 1874, sida 1

Så kom då, min vän, och hjelp oss utur denna obehagliga situation, hvari en liten flickas nycker försatt oss. Hon allena tyckes icke vara berörd deraf, en förtviflad jemnhet karakteriserar hela hennes väsen, så att jag verkligen hoppas föga för den stackars Freiendorf. Låt mig vets, när jag skall skicka vagnen emot er vid jernvägsstationen. Jag helsar er nu på förhand hjertligt. välkommen. Augusta. — Gud gifve att den bortsktscla pringessån måtte nedlåta sig till att lyckliggöra friaren med sin hand! mumlade Man fred; under det att han sorgfälligt vek ihop brefvet. Med armarne korslagda öfver bröstet gick han fundersam af och an. Han hade trott sig vara målet nära, öch plötsligt stöllde sig ett nytt hinder i hans väg. Hans godmodighet och rättskänsla öfvergåfvo honom helt och hållet vid tanken på Hermance. Haru kunde man till en början heta så! Hvem hade väl gifvit henne detta fula namn! Tyska språket led sannerligen ingen brist på vackert klingande, ginnrikt uttänkta förnamn. Hans drömmar om en länge efterlängtad lycka förskingrades såsom molnbilder. Om den lilla egensinniga damen vidhöll sin föresats att ännu några år njuta af sin dyrbara frihet, så kunde han snart säga sina förhöppningar farväl. Augusta skulle under sådana förhållandön svårligen kunna besluta fig för