Dagens Nyheter – 19 september 1874, sida 2

att låta de sina njuta af ett hittills för dem okändt öfverflöd. Hans syster; som han skänkte en riklig utstyrsel, gifte sig snart, modern flyttade efter faderns död till henne, och brefven från dem andades städse glädje och belåtenhet. Minnet af Aagusta bade, om icke slocknat, åtminstone blifvit undanträngdt af otaliga andra ämnen; han visste att hon hade en liten dotter, att hon afgudades af sin man, att hennes lif utgjorde en oafbruten ström af vexlande nöjen. Ibland när dertill gafs tillfälle, sände hon honom en vänlig helsning och skedde detta i otvungna, frimodiga ordalag, som tycktes bevisa, att hon numera i horom såg endast den foråne lekkamraten. Den rike baron Wildenhausen var i alla hus, der g:ftasvuxna döttrar funnos, en gärdsles välkommen gäst. Mödrarne bemötte honom med denna välvilliga förtrolighet, som gör vägen så beqväm som möjligt för en blifvande måg. I sådana fall ha fruarna en utomordentligt snabb uppfattning; de förstå så väl hvarje svag antydan, hvarje halft ord, och den moderliga välsignelsen sväfvar städse på deras tungor. Manfred var länge obeslutsam; då han icke märkte hos sig någon varmare böjelse för en eller annan af de många, som kunde komma i fråga, så ville han åtminstone först efter. moget öfvervägande och med öppna