Dagens Nyheter – 19 september 1874, sida 2

han också vidgår, att han ej under tre och ett halft års tid gjort någon hemlighet af att han ansåg Kullman vara oförtjent af all kredit. Detta skulle ju varit mycket illa handladt af hr W., om han ej varit öfvertygad om den begångna förfalskningen. Detta var hat alltså, men han bar endast räddhåga för att den juridiska bevisningen skulle vara för svag. .Vi hafva sagt vår mening derom, hr W. sin, allmänheten döme. En hvar uppmärksam läsare torde finna, att om en diskontör anser en lånsökande vara oförtjent af all kredit, så behöfver sådant omdöme icke grundas på någon förutsättning om förfalskningsbrott. Då finge vi alldeles för många förfalskare i marknaden. N. D. A. har tagit för gifvet att en förfalskning blifvit begången, och N. D. A. riktar mot mig förebråelsen att ej hafva beifrat densamma, oaktadt jag förklarat mig i saknad af all juridisk bevisning. Men N. D. A. försäkrar sig känna en man, som uppträdt i den allmänna moralens intresse, och just denne N. D. A:s sagesman uppgifver att hans namn blifvit förfalskadt, Ilva:för har då icke utgifvaren af N. D, A. uppmanat sin sagesman att beifra förfalskningen, ifall en sådan blifvit begången? Då jag blifvit nödgad att ännu en gång taga pennan i denna skriftvexling, och då uti ingressen till mitt öppna bref till utgifvaren af N. D. A. förekommer att sista punkten af min skrifvelse blifvit af N. D. A. utelemnad, anser jag mig böra upplysa att det icke var meningen att få densamma i N. A. intagen, utan att jag blott viile begagna tillfället att afgifva en vänlig erinran till utgifvaren af N. D. A. att han icke var rätte mannen att sätta sig till doms hvarken öfver andras affärsverksamhet eller ännu mindre öfver nationens sedlighetskänsla, Stockholm den 18 september 1874. Ödmjukligen A. 0. Wallenberg.