b!ott för det kunnat falla honom in och förlofva sig såsom ung fattig student. Frodde han verkligen på fullt allvar, att flickan hade lust att vänta på honom i tio år — ty demförinnan skulle han vist icke komma i tillfälle att underhålla en hustru? Och dertill kom att han fästat sig vid en bortskämd, fåfäng flicka, som med stora anspråk skulle vilja ersätta sin brist på förmögenhet! Modern försökte å sin sida genom vänliga föreställningar afråda honom från att fortsätta denna kärlekshindel; hon erinrade honorå mildt om hans pligt att en gång blifva hennes och systerns etöd; hon bad honom att, såsom städse förut, äfven ou förlita sig på sina föräldrars erfarenhet; hon fordrade icke, att han skulle fullkomligt afstå från all tanke på att få ega den han älskade, men han borde blott icke binda sig för tidigt och utan moget öfvervägande. Medan hos herrskapet Wildenhausen dessa ibland stormiga scener uppfördes, rådde icke mindre oro och missnöje inom Plattnerska familjen, ÅAwgusta hade omtalat sin förlofning, som då redan blifvit med ring beseglad, just ungefär samtidigt med en annan friares uppträdande, hvilken föräldrarne ansågo för ett ganska godt parti. Den senare bar visserligen ett simpelt borgerligt namn, som den bortskämda flickan icke kunde höra utta!as, utan att hennes sköna läppar dervid krusades pf ott lifligt förakt; bans tjocka,