Dagens Nyheter – 19 september 1874, sida 2

blef belönad med en kretsdomarebefattning, som årligen inbragte honom ungefär hälften af det belopp, herr Krause lät sin hustru uppbära under titel af nålpenningar, då måste han tillstå för sig sjelf, att hans far icke haft orätt, då han kallade den tidiga förlofningen en barnslighet. Emelledtid inträffade en gång, att den nyckfulla gudinnan Fortuna i förbifarten smålog äfven mot honom, och skedde detta — hvilket tyvärr i allmänhet endast sällan är fallet — medan han ännu åtnjöt Bin fulla ungdomskraft; och det rena paiva begäret efter lifvets glädje ännu icke dött hos hohonom. Slumpen hade fört honom tillsammans med en aflägsen anförvandt, hvilken3 namn inom hans familjkrets knappast någonsin blifvit nämndt. Denne slägtinge var rik och barnlös, Manfreds älskvä da väsen och hjertliga sinnelag behagade honom mycket, och umgänget med honom förljufvade hans sista lefnadsdagar. Derför testamenterade han honom också hela sin förmögenhet, under vilkor att han skulle öfvergifva den torftiga embetsmannabanan och i stället hufvudsakligen egna Big åt förvaltningen af de angenliga godsen. Den unge mannen såg sig gålunda plötsligt vara kommen i besittning af en storårtal jordegendom; med innerlig tacksamhet tänkte han på den ädle gifvaren, som befriat honom från alla vidare ekonomiska bekymmer och satt bonom i tilifälle