Dagens Nyheter – 16 september 1874, sida 2

UV hörde hvartenda ord; hon hade ämnat att gå just då de båda männen började språka, men när hon märkte att samtalet angick henne sjelf, stannade hön och lyssnade. Hon hörde alltsammans och kunde icke återhålla sina snyftningar så mycket att de ej nådde dvärgens fina öra. Derför då samtalet var slut och hon gick ut, kom också han ut ock följde efter henne, när hon aflägenade sig ett stycke från gården. Hon satte sig ned på en timmerstock vid vägen. Här tryckte hon händerna mot sitt bröst och började högljudt snyfta. Hon önskade sig döden; men det hade hön en gång gjort i dvärgens närvaro, och då hade han sagt: Hvad skulle en så ung och frisk flicka kunna dö utaf? Hon hade då tänkt för sig sjelf, att det väl också var en oförnuftig önskan, och att det visst icke gick så lätt att dö af sorg. Då begynte hon fundera på möjligheten af att bli tokig; det tyckte hon ligga mycket närmare till hands; ty när hon riktigt lifligt påminde sig den der drömmen från natten före hennes besök i Adelvad, då växte galenskapsfröet märkbart i-hennes själ. Och skulle icke ett lif af medvetslöshet eller af vilda, vexlande stämnivgar vara att föredraga framför ett medvetet lif af sorg och grämelse! Hon var redan något förvirrad, i det hon grubblade öfver drömmens rysliga partier, då en hand mildt klappade henne på hufvudet, Hon