Dagens Nyheter – 16 september 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. Lundqvistska bedrägerierna. Ransakningen med Lundqvists förre kompanjon, häktade handelsagenten. B. Andersson, fortsattes i går. Tre vittnen voro inkallade, men vid ransakningens början tillkännagaf polismästaren, att Andersson vid enskildt förhör inför honom erkänt sig vara delaktig i de brott, för hvilka Lundqvist är anklagad. Andersson hade dervid djupt beklagat att han fallit ett offer för. Lundqvists uppmaningar. Han : upprepade nu inför poliskammaren: det som han vid det enskilda förhöret delgifvit. Det var i korthet följande: Han ingick i bolag med: Lundqvist 1868 för att etablera kommissionsaffärer på Skåne. På dessa affärer skulle Andersson åtnjuta halfva förtjensten. De gingo med fördel de två första ären, men sedermera inträffade omständigheter, som föranledde att några varor. ej vidare hitskickades. Andersson utgick ur firman i höstas förlidet år. Hans skuld till. densamma var då upptagen till 35,000 kr. Den egentliga skulden var dock ej så stor, Lundqvist hade nemligen debiterat honom för hälften af förlusterna i firmans alla affärer. i Angående den bekanta uppbrytningen af låsen å magasinen vid Ersta, erkände Andersson hela förhållandet. Han hade tillsammans med smeden Hermansson uppbrutit låsarne några dagar innan mjölet togs ut. Det försåldes dels till en stadsmäklare Lunden, dels till landsorten. Andersson visste mycket väl att mjölet i sjelfva verket tillhörde Industribanken, när det försåldes; men Lundqvist hade sagt till honom att ingen fara var dermed. De kunde ju inlösa hya vid förfallotiden eller ock omsätta det. an sade sig behöfva penningar, och måste tillvägagå På sådant sätt. Om det hypotiserade kaffet å magasinen vid St Täalsgatan hade Lundqvist för honom haft samma förevändningar. Andersson visste nemligen likaledes att äfven detta tillhörde Industribanken. Han hade några gånger varit närvarande derstädes och utlemnat kaffe, hvilket sedermera försålts. Här hade han dock ej varit med och uppbrutit något eller några lås. Deremot hade han tillsammans med Lundqvist, strax. före dennes rymning, uppbrutit ett af låsen till magasinet nr 53 Drottninggatan. Han visste att det deri förvarade kaffet tillhörde Industribanken. Lundqvist hade sagt till honom att nämda bank skulle komma för att inventera magasinet. Enligt hvad Andersson sedermöra supponerat, hade det uppbrutna låset varit Sim: Hirsch I:sons, hos hvilken kaffet likaledes då redan varit hypotiseradt Indistribanken skulle derigenom vilseledas. Angående det Amelnska kontraktet erkände