Dagens Nyheter – 14 september 1874, sida 2

verkningen. Lite här och lite der. Försommaren 1874. (Forts, fr. föreg. nr.) Vagnmakeriet i Italien. — Rullande hönshus. — rägterna. — Folknöjen. — Strauss i Rom. — Tiggeriet och hittebarnshusen. Rom har omkring 400,000 invånare, och vissa tider på året 50 å 60,000 främlingar. Det fordras således en ganska stor tillförsel af matvaror, hvilka alla torgföras med hästar eller åsnor af landets allmoge, då så godt som. ingen sjöfart, hvad Tibern angår, kan beräknas. Roligast är att tidigt på morgnarne å de gator, som leda till salutorgen, se de åkdon, hvarpå bönderna föra in lifsförnödenheterna. Vagnmakeriet ligger i sin linda i Italien. På två oskodda kärrbjul, minst 5 alnar i diameter och kringlöpande på en träaxel, tjock som en liten timmerstock, är den klumpiga och tornlika vagnskorgen placerad. År det nu en sådan landtman, som, forslar fjäderfä, så har. han hela denna. vagnskorg indelad i våningar, med lagom höjd för en tupp att stå rak, äfven då han sträcker på sig. För små höns och kycklingar äro, till besparing af rum, entresolvåningar inrättade. På ett enda sådant lass räknade jag mera än femhundrade bejädrade och fullfjädrade lefvande väsen. Öfver hela detta hönshus är på träbågar ett segel spändt, hvilket skyddar mot sol och regn. Under kärran är en stor hängmatta, hvilken har: sitt fäste på hjulaxeln och tjenar bonden med familj till hvil-. och sofställe under resan. Från hästens venstra loka och selbågen äro utstående jerntenar, i hvilka flere dussin klockor och bjellror af olika storlek äro hängande. Hönsens kackel, tupparnes galande och klockornas pinglande trån ett tjog sådana fordon åstadkomma ett ljud sådant, att knappt vära Munkbrofruar skulle kunna öfverrösta detsamma. Forbonden sjelf är vanligen klädd i en slokig röfvarhatt och en luggsliten banditkappa. När dertill komma knäbyxor, spikbottnade, otympliga skor och med kläesremsor i alla färger korsvis lindade ben, okammadt, stripigt -hår, kolsvart, ovårdadt skägg, kunglig näsa, eldögon och otvättadt ansigte, så är den typ fardig, som kan skrämma vanliga hästar att skena, men hans egen stackars krake, den skenar inte. Lika dåligt klädd och med samma snitt: är hela den sämre manliga befolkningen i och omkring Rom. Mödrarnas och flickornas drägt deremot, nemligen landsbygdens, är ofta nätt, ehuru tarflig; och det fyrhörnigt skurna pappstycket, hvilande på hjessan, och kring hvilket den hvita eller kulortå nettelduken nedhänger för att skydda emot solen, den korta kjolön och det nationella lifstycket-ge dem ett intressant, ja, förstå mig rätt, ett angenämt utseende. PHessutom vårda de sitt vackra och egna hår bättre än karlarne, hafva samma vackra ögon öch näsa som dessa, och intet skägg, som döljer den täcka munnen. Hyr synes dessutom hå bekantskap med vatten och såpa; med ettord, de-äro fruntimmer i allt utom i fråga om fötter och händer, ty sådana hafva de fått, som räcka till för två af våra vanliga fruntimmer. Foten håller -en-svensk fot i längd, och retas en: romartärna så långt, att hon utdelar en örfil åt en uUngersven, så räcker den till både på längd och bredd. Beskrifningen om det feminina könet, med undantag af händer och: fötter, gäller dock : blott landsbygden omkring Rom, ty i sjelfva staden tyckas de hvarken förstå propretå ellerkoketteri, åtminstone. icke de fattigare klasserna; Folkets nöjen i Rom, så i komiskt som dramatiskt och musikaliskt hänseende, båstå hufvudsakligen i de kyrkliga ceremonierna; ty komiskt är deöt att se en kardinal förrätta en messa och dervid, under loppet af mindre än en timme, låta kläda om sig med alla möjliga grannlåter; till och med töfflör och strumpor, flere gånger å tad; byta om den ena .hatten och kalottenefter den andra samt, midt under brinnande andakt, hafva ett fasligt göra för att få reda på sin snusdosa, allt under det han i falsk tonart, med sprucken stämma, gnolar några latinska strofer ur messan. Dramatiskt är det att höra en kraftfull och begåfvad prest från predikstolen hålla; ett glänsande, spirituelt och formfulländadt föredrag utan koncept; höra honom i de sannaste färger måla en dikt, som han ofta icke sjelf tror det minsta af. Och obestridligt äro sången och musiken i den höga stilen (men i den lätta katolska rytmen) en musikalisk njutning, hvilken måhända har åstadkommit de flesta proselyterna. Rom har dock några få tarfliga teatrar, hvaribiand Apollo och Argentina äro de bästa. Under påfliga väldet var censuren sträng, synnerligast i fråga om balletter. När generalrepetitionen till en sådan en gång på Argentina egde rum, beklagade sig den närvarande öfvervakande kardinalen öfver att dansöserna hade så korta kjolar... Det skall gepaständras, ers eminens, svarade direktören och ville gända orarerna tillhala il bhklädlA sv