Dagens Nyheter – 14 september 1874, sida 2

0 Jag betalar det hela, med undantag af det glas Frands dricker; det må han sjelf betala. Hö — Skall jag? ropade Franis. — Ja; men har du inga pengar,-kan det säkerligen. få skrifvas upp på räkning för en vecka. Jag skall gå i borgen för dig, och då ger krögaren dig nog anstånd. — Du skall gå i borgen för omig — för mig! och. för. åtta skilling! ropade: Frands och blef eldröd i ansigtet. — Jag kan säga dig något: din son skall aldrig få en skilling af mina pengar — ja, stå nu der och gapal — Och din dotter skall aldrig bli husmor i Adelvad! — Ja, stå nu der-och bräk! Då åbörarne märkte; att de två männen på fullt allvar blifvit. fiender, sökte de att åvägabringa en förlikning; men både Jens och Frands voro så vreda, att deicke ville höra: ett ord. Sedan dryckesvarorna blifvit betalda sålunda:att Frands betalde mitt eget glas och Jens resten, stego de till hägt och redo bort. Under vägen vexlade de icke ett ord och höllo sig. på ett så stort afstånd från hvarandras, om landsvägens bredd tillät. Il Då de stannade utanför porten på Adelvad, helsades de af: glada ansigten. Axel: kom fram och ville taga hand om hästärne;; men Frands ropade på sin dräng: och befalide honom att mottaga hans bäst samt