Dagens Nyheter – 14 september 1874, sida 1

-— 88 — — År då Johan dig till en börda? frågadö den gamle. — — Nej, visst icke! Johan är en liten hygglig karl, som gerna vill göra den smula nytta han kan, Men med allt sitt löjliga gnideri skall hån dock aldrig kunna skrapa ihop så mycket, att han kän lefva deraf, när han blir gammal och orkeslös. Han måste då fallå antingen gården eller sockhen till läst. 3 Det bör ställäk så till, att han icke behöfver anlita socknens barmhertighet, sade Jensen. — Ja, det förstås; jag skulle inte heller vilja tillåta något sådant, om det kan undvikas; och måhända han icka blir gammal. Men om farbror kommer hit, och ett aftal oss emellan derför skall ske, så kan ju dervid någon häbdsyn tagas till Johans framtid. — Jag skall tänka på den saken, sade gubben. Men ett par år derefter ankom underrättelse att Jensen var död och hade efterlemnat ett testamente, hvari han utnämnt Johan till universalarfvinge, men tillerkänt Jens endast en mindre summa. Faärbrodern hade uttalat den tanken, att den ene af hans brorssöner ju förut var en välbergad och duktig karl, under det att den andre var en föraktad dvärg, hvilkens framtid kunde bli bekymmersam nog. Han ville derför bereda den senare ljusare utsigter; såvidt det stod i bang makt. jens blef i hög grad förtörnad.