Dagens Nyheter – 12 september 1874, sida 2

Papperen voro färdiga, och den lagkunnige hade fått sin betalning; men då man visste, att han ieke var den gom hade någonting emot att dricka ett glas, blef han af sådan anledning inbjuden till gästgifvaregården. De tömde der hvar sin bägare — och den var icke liten — och Jens betalade förtäringen, hvarefter de två männen satte sig upp på sina hästar och redo i riktning åt Adelvad. De voro begge vid utmörkt godt hamör; ty Jens hade fått sina penningeangelägenheter ordnade på önskligaste vis, och Frands ekulle få sin dotter bosatt på en förträfflig gård. De två vännerna voro synnerligen nöjda med hvarandra och med sig sjelfva och med hela lifvet, och tillfredsställelsen ökades blott ännu mera genom verkningarne af advokatens favoritdryck. Ju närmare de kommo Marups krog, började do taga i ett allt allvarligare betraktande ändamålsenligheten af att förtära ännu ett glas, och äfven i detta afseende uppnåddes den skönaste enighet. De voro nyktra och sparsamma män; men dagen var ju en särskild glädjedag, och ehuru det var vackert sommarväder, blef det dock något svalt mot aftonen. De anlände till krogen, bundo hästarne vid staketet derutanför och gingo in. Krögaren hade nyss kommit tlll denna trakt och kände icke till de två männen. De förut innevarande gästerna utgjordes af