Dagens Nyheter – 12 september 1874, sida 1

elden och började hviska ett och annat ord till flickan, som synbarligen tänkte mera på honom än på hvad hon hade för sig. — Gå er väg begge två! sade slutligen Kirsten. Om Jakobine ock är aldrig så duglig, ser jag dock nog, att hon icke kan uträtta något i dag, och det får man väl också ursäkta. De unga tu fingo nu tillhöra sig. sjelfva; de pratade och skrattade, och mödrarne voro i den lyckligaste sinnesstämning för det att allt gick så bra. Emellertid led dagen mot sitt slut, och snart var den tid kommen, då fäderna kunde väntas hem. Jens Adelvad och Frands Ravslökke hade, såsom sagdt, ridit bort för att hos en lagkarl få sina saker skriftligt ordnade. Der uppsattes ett dokument, hvarigenom Axel gjordes till egare af Adelvad-gården mot att inom en visa tid utbetala 3000 rdr, och en annan handling skrefs, hvari Franis förklarade, htt han skulle ge sin dotter 3000 rdr i hemgift inom en viss tid efter hennes brölIlcp. Frands skulle bekosta brölloppet och Jens skulle betala papperen. De två männen voro alldeles enige, och det var den lagkunnige som fick sörja för alt allt blef noga och tydligt bestämdt i de skriftliga förklaringarne. De båda männen skulle i denna stund med ovilja ha afvisat hvarje tanke på att de någonsin kunde blifva annat än de bästa vänner,