Dagens Nyheter – 10 september 1874, sida 2

I detta ögonblick kom en svärm af flickor in i den 8. k. trädgården, der bland rofvorna allehanda vilda men ganska praktfulla blommor: växte. Flickorna voro icke mindre än åtta; de ville binda 8n krans och plockade dervid blommor utanför byggningens sfönster.i det de: sjöngo .med ljudeliga röster en gammal välbekant folkvisa. -— Kommen in, små flickor! ropade Frands, öppnande fönstret, sedan han ensstund hört på deras sång. Han hade pu slutatäta, och Maren hade förgäfves vöntat på en förklaring af det yttrande han nyss fällt. Han hade haft brådtom -med sått! förtära maten och derjerite synts uppmärksamt lyssna till sången. När han nä talade till de unga i trädgården, förmärktes ett visst hotande uttryck i hang röst och väsen: Emellertid nalkades flickornå och voro nu helt tysta och allvarliga; de skulle nemligen icke ha vågat sjunga så högljudt tätt invid fönstren om de haft en aning: om att husbonden var hemma, Och i rummet kom skaran: Anna, Johanna, Susanna — Flora, Thora, Theodora, och hvad de alla hette. Jakobine var, som sagdt, den minst vackra af dem, och dock var hon en skönhet med egendomliga, i ögonen fallande drag, som voro mera fina än regelbundna, med svärmiska blå ögon samt med små händer och fötter. Det var kanske icke alldeles osannt, att hon hade förnäma förfäder. Hon var temligen liten