Dagens Nyheter – 8 september 1874, sida 2

SMR ärfva häng -egendom. Gods och guld satte hen: nemligen -stött värde på, och hennes slösaktighet och begär efter förlustelser gingo band i hand med den smutsigaste girighet. Hon : hade varit på Voldbjerg i flera månader; och det: var redan full vinter, då ett bud kom från Rammegaard med underrättelse om att Jens Spönd var farligt sjuk. Hans syster lefde som alltid ensam hos honem, och de hade för längesedan likasom dragit, sig ifrån verlden, så att nya underrättelser sällan nådde dem: Fru Ellens försvinnande var dem obekänt; de trode, att hon: lefde på sin herregård och var någorlunda lycklig. Nu önskade den sjuke gubben se sin dotter, och derför hade budet blifvit afsändt. Magna gaf bulet svar. Hen var förslagen s mt uppfann lätteligen en ursäkt, som både syntes sannolik och var tillfyllestgörande. Men när Bedåu hon och Iver befänno Big allena, lät hon jublande sina önskningar och sitt Hopp framskymta. Adelsmannen tycktes: dock ej dela hennes glädje: Just den ursäkt hon hade föreburit, kom en ömtålig sträng i hans själ att dallra, han mindes med ådger sin bustru, och han visste, att med. henne hade icke ett; utan två Kf gått förlorade. Han blef mera nedstämd än någonsin förr. Magna såg det och var genast färdig att föreslå förströel:er, Men på sBedpare tiden hade det varit svårare för hepne