Dagens Nyheter – 7 september 1874, sida 2

SLLAA BU VV Värassin 3 2213 a SJäv: LANDSORTEN. Mordet å ingeniör Upmark och hans körsven. Efter berättelse af en resande, som i fredags kom från den trakt, der ingeniör Upmark blef mördad, och som samtalat med den läkare, hvilken skötte den så plötsligt ur lifvet bortkallade unge mannen och var närvarande vid hans dödsbädd, meddelar Östgöta Correspondenten följande: Upmark var vid fullkomlig sans ända till dödsögonblicket och afgaf om tilldragelsen vid mordet följande berättelse: Upmark åkte i en halftäckt vagn, ungefär lika med den postdiligens, som år denna väg, och med skjutskarlen på kuskbocken. Då de kommo till en grind vid det ställe. der mödarne lågo i försåt, steg skjutskarlen af för att öppna grinden, och träffades då af ett kulskott bakom örat, så att han ögonblickligen dog. Upmark sökte då att få tag i tömmarne för att komma undan, men i detsamma lossades 6 till 7 skott, som gingo genom vagnskuren, och af hvilka ett träffade Upmark i magen, dock icke dödligt, ett annat gick in ofvan nyckelbenet och nedåt bröstet, hvilket skott var dödande; dessutom träffades han -af ett hagelskott, som nästan krossade högra armen. Detta oaktadt försökte dock Upmark att få tag i tömmarne; derunder framkommo till vagnen fyra karlar och en qvinna. En af karlarne. inseende misstaget, utropade då: nej för fan! En annan vände sig till U. och frågade om han hade pengar, hvilket han nekande besvarade. I detsamma hördes postiljonen på den efterkommande diliensen, som hört skotten, blåsa, hvarvid mörarne genast togo till flykten. Särskildt förtjenar nämnas, att några arbetare vid Flens station dagarne förut blifvit afskedade och troligen visste att posten skulle medföra omkring 50,000 kronor i aflöningspenningar. Till Upmarks fru, som bodde i Eskilstuna, dit U. var på väg, telegraferades genast, och U. hade nog styrka att enomse telegrammet, så att det icke skulle blifva alldeles för mycket oroväckande. Hon hann emellertid icke fram till den by, der han befann sig; förrän han redan var död. Samma resande hade äfven hört från säker hand och på grund af ingånget telegram, att två af mörarne redan skulle vara gripna. . Ingeniören Upmark tjenstgjorde en tid på jernvägsbyrån i Linköping och derefter vil Linghems station och förvärfvade sig derunder genom sitt älskliga väsende många vänner, som med bestörtning och sorg mottagit underrättelsen om det hemska sätt, hvarpå han nu slutat sina dagar. Eskilstuna Tidning meddelar om tilldragelsen, bland annat, följande: Då diligensen anlände till stället, ropade U. till postiljonen att han blifvit anfallen af folk, som velat mörda honom, och anhöll om hjelp. Men postiljonen fanns icke på sin plats. I stället att, sin pligt likmätigt, köra hästarne, låg han inuti vagnen och — sof. Den yngling, som körde, blef rädd, trodde att här möjligtvis gällde osten och körde undan allt hvad han förmådde. Kommen ett stycke från stället, stannade han för att väcka pestiljonen och fråga hvad som var att göra. Men denne lät icke oroa sig. Med ett lugn, som ej kan anses såsom följd endast af trötthet, tillbakavisade han alla föreställningar om att man borde söka göra något för de olyckliga, hvilka de nyss rest förbi. Först då de kommit ungefär ?4 mil från mordstället, lät han förmå sig att stanna, då de i ett torp vid vägen berättade händelsen. Derifrån afgick då bud till det närbelägna Skogshall, hvarifrån sedermera folk begåfvo sig till våldsplatsen. -På detta sätt förflöto minst två (enligt en annan u nygift fyra) timmar, innan någon hann fram till :s hjelp. Och i, hvilket tillstånd hade han icke tillbragt denna långa tid: sjelf träffad af två skott, med den dödsskjutne körsvennen i sitt knä samt med den utsigten, att bofvarne hvilken stund som helst kunde återkomma för att fullborda sin hemska gerning. — — — Några närmare detaljer af mordgerningen utom dem U. sjelf förmått lemna känner man naturligen icke, men den sönderskjutna droskan lemnar en och annan upplysning. I densamma synas hål och märken efter flere grofva hagel samt 8 kulor. Af dessa senare hafva 6 kommit från ;venstra sidan och vd i-sned ostar uppifrån och nedåt, hvarvid :5 genomträngt lädret och fodret samt 1 skrubbat sufflettens kant. De äter: stående två häfva genomträngt, den ena fotbrädet nedanför kuskbocken, den andra kuskboekens öfre kant och synes hafva gått mellan hästarne; den har dock icke kommit in i suffletten, utan stannat mot det jernbleck, som sitter bakom kuskbocken. Denna kula påträffades sedan i vagnen och är så stor; att hon icke går ned i pipan på de nu brukliga infanterigevären. En beräkning af skottens antal lemnar sålunda följande resultat; I -åkdonet 8 kulor och 2 bagelskott, 1 kula med flere hagel, tydligen hörande till samma skott, hvilken dödade kusken, samt 1 kula och I hagelskott som träffade U., summa 10 kulor och 3 hagelskott. Eller, om flere skjutvapen varit laddade med både kula och hagel, summa 10 skott, så framt icke flere kulor fönnits i samma pipa: . HR