Dagens Nyheter – 3 september 1874, sida 2

RÅDHUSRÄTTEN. Industri å barn. I tisdags föll å rådhusrättens fjerde afdelning utslag i målet mot hustrun Margareta Kristina Andersson, bekant för sina experiment med ett barnhusbarn. Som det ej kunde fullt bevisas, att det bref hon uppvisat å Barnhuset, under förebärande att det var från barnets moder, af henne förfalskats, blef homi denna del från ansvar frikänd. Men som hon, enligt eget erkännande, å Barnhuset uppburit betalning för nämda barn efter dess död, uppgifvande att det ännu lefde, dömdes hon att för bedrägeri undergå en månads fängelse. LANDSORTEN. Straffade lättinger Gifte arbetaren J. Andersson och ogifte arbetaren A. F. Sjöberg, båda från Örebro stad, hvilka varit supiga och oordentliga samt beträdts med betlande, hvarför de på tillsyningsmäns anmälan inför fattigvårdsstyrelsen erhållit varning och sedermera öfverlemnats till kon:s befhde för laga åtgård, hafva nyligen blifvit dömda till arbetsfängelse, Andersson i 4 och Sjöberg i 6 månader. Mord och vald. I Helsingborgs Tidning läses: En del arbetare vid Hesslebolmsjernvägsanläggningen. hvilka bruka samlas i en ölstuga, som eges. af en person vid namn Risberg, i Qvidinge eller Sönnarslöf, hafva länge gjort landsvägen förbi nämda plats osäker och injagat en sådan skräck hos de fredliga invånarne i trakten, att desse icke våga sig ut, åtminstone icke sedan det börjat skymma. Natten till sistlidna söndag satte dessa för den allmänna säkerheten vådliga arbetare kronan på verket, i det de dels slogo nära till döds en ung landtbrukare, å hvilken snart sagdt hela ansigtet måste hopsys eller sammanhäftas, dels sönderslogo cirka 60 rutor hos förenämde ölförsäljare, hvilken tvingedes att tillika med annan person gömma sig ett loft, Sedan rapport härom afgått till kronofogden Bruzelius i Åby, ankom denne genast till platsen och lät häkta så många af karnaljerna som han kunde få tag i för tillfället. Tyvärr visade det sig nu, att våldet icke inskränkt sig till de ofvannämda händlingarne, ty ett dystert tåg syntes äfven framskrida på vägen. Det var liket af en menniska, som forslades på en vagn: soldaten Roslund, som funnits liggande dräpt eller mördad i landzsvägsdiket. Roslund lärer medan han lefde varit känd såsom en fredlig och öfver hufvud taget stilla person. Det är att önska, att såväl hans baneman som öfrige här omtalade bofvar kunde befordras till välförtjent straff. aa GT rn