Dagens Nyheter – 3 september 1874, sida 2

Vi skola nu-följa Iver Skram — eller rättare vi skola icke följa honom. — i kriget. Det är redän äntydt, att hän var et täpper. ung Man, hvilkens svärd gjorde verkan; hvärhelst det ställdes fstriden. Desstitom var han en trogen vän åt sina kamfätör och delade med dem godt och ondt. Hat var med i de flesta större slag, äfvensom i många mindre skärmytslingar, och undandrog Big dervid ej MNeiler att taga del i enoch.annan barbarisk Handling. Kriget var ju ett af de blodigaste; som någonsin förts mellan nordens brödrariken, och Iver varj ett barn af sin tid. Fanns hårdhet i harf. sinne, måste detta hör vara ännu mera härdadt, och fanns vildhet i hans natur, så kunde den bär icke blifva tämjd. Men hvad det yttre angår, hade den sköne ynglingen . utvecklat sig till en riktigt anslående hjelteuppenbarelse, som ovilkorligt tilldrog sig blickar och hjertan; Det var under vinterfälttåget 1567 och 1568 —-ungefär vid nyårstiden — den förut omtalade: nattliga kampen föreföll, En liten kavalleritrupp :och med: den Iver Skram hade skickats ut föratt rekognoscere, -.Truppen rörde sig långsamt fram utefter en med väldiga enödrifvor belamrad skogsvög, då den