Dagens Nyheter – 3 september 1874, sida 2

gefär som Drottninggatan både i längd och bredd). Vikande åt venster komma vi till Porta del Popolo — folkporten — innanför hvilken, på ett litet : cirkelrundt torg, flera storartade vattenkonster, ofantliga marmorbyster, många palatser och två kyrkor fängsla uppmärksamheten. Genom denna folkport gjorde Gustaf II Adolfs dotter, drottning Kristina, sitt inträde i den eviga staden; och från detta torg lössläppas och uppskrämmas, medelst kanonskott och trumhvirflar, de hästar, hvilka, å sista karnevalsdagen, i skenande fart ila hela Corson längs efter, utan annan barrigre än de sammanpackade menniskorna, och utan att skada någon, ehuru banan på sina ställen knappt är tio fot bred. Den häst, som först kommer fram till målet, eller Piazza di Venezia, får priset, och många vad hållas härvidlag. Många hästar försträcka sig och bli odugliga, men hvad gör det, nöjet är, liksom vid de spanska tjurfäktningarne, barbariskt och rafflande. Sydländningen har alltid frossat såväl vid menniskosom djurplågeri. Försynen har skiftat underliga. Ju hårdare klimat, desto mildare känslor i menniskosinnet, och tvärtom. Lyckligt i så fall för den, som är född i en isregion. Dagligen får man se djurplågeri i Rom; dess åkarkampar äro beklagansvärda. Jag önskar ingenting heldre, än att de hade Stockholms nuvarande polis till sitt hägn och försvar. Inne på en liten karnevalshistoria, vill jag äfven berätta, att på sista dagen i karnevalen, man äfven har för sed att kasta kritkonfekt i ansigtet på alla, man möter, gående eller åkande. Man får nog svar på tal, ty alla äro försedda med samma vapen. Hela Rom är på en sådan dag i rörelse. Konfekten säljes efter mått eller vigt i flera för tillfället dertill ihrättade stånd, och det påstås, att mer än femhunda kubikfot kastas bort vid hvarje dylik årlig högtid. Konfektkastningen spelar visserligen hufvudrollen, men många andra upptåg ega äfven rum. de fönster, som vid Corson till oerhördt pris uthyras, eller ock intagas af der boende romargräddan, hvilken senare på dagen inbjuder främmande, ser man folk af alla nationaliter, de flesta försedda med metspön och långa refvar med krokar och sänken på. Kroken sänkes ned mot gatan och den böljande folkmängden, och sällan saknas napp. En vacker flicka kan på en liten stund mäta upp ett dussin charmanta blombuketter och lika många kärleksbref, under det att på: de mindre vackras krokar fastna mindre vackra saker. Detta fiskafänge:sker strax på eftermiddagen och fortsättes till solnedgången, då hästkapplöpningen försiggår. Då öfversta kanten af solskifvan sjunkit bakom kullarne, inträder mörkret ögonblickligt. Gasen tändes och på samma gång tusende sinom tusende kulörta lampor och bloss. Halfva befolkningen är försedd med sådane, och den andra med munväder, handdukar och andra skynken, för att släcka. Denna tändningsoch släckningslek försiggår såväl på gatorna, bland åkande och gående, som i våningarne och fönstren. I det ena fönstret sträcker en lång räkel till karl ut en lång arm med ett långt fyrvedsbloss, och i det andra svänga ett par täcka fruntimmersarmar ett väldigt lakan, riktadt emot ljuset för att försöka släcka detsamma. Hurrningarne och skriken under striden om upplysning och mörker, äro oerhörda; och efter ett par timmars kamp blifva de släckande, såsom sig bör, när det gäller Rom, segervinnare. Vid kl. 12-tiden på natten äro gatorna och torgen dystra och ödsliga, och inte stort lifligare dagen derpå; men kyrkorna äro i stället öfverfyllda, ty fastan med sina förberedelser till påskhögtiden är nu inne, hela befolkningen tjutande och på knä. Samma unga prest, sem helt säkert under forklädnad ursinnigt kastade stenhårda kritärtor på sina får förliden gårdagsafton, dömer dem nu för deras synder till eviga qval. (Foörts.) en TE a Vr 7 AA a sig var ande VN 28 Be di ngn a PES a a 6 ER ANNAT