Dagens Nyheter – 3 september 1874, sida 2

den lilla flickan om ungersvepnen, i det hon framhöll bans skönhet och ridderliga uppfostran samt efter bästa förmåga dolde eller förgylld6 upp :hons något vårdslösa och mindre -Öppmärksamma :beteende, Ellen blef tidigt öfrertygad om, att Iver Skram var den yppersta och fullkomligaste menniska, som någonsin funnits till; hennes barnabjerta glödde af beundran och väcktes dymedelst till: framtida kärlek. Att han visade henne likgiltighet--och köld smärtade henne visgerligen, men förundrade henne icke; ty hon såg upptill honom som till en halfgud, under det att-hon visste med: sig sjelf att honvar blott ett obetydligt .. barn, som så många, många gånger hade dumma tankar och bar sig oOförståndigt åt.. . Då hon var .tolf år gammal, tillskyndades henne den första stora sorgen af hennes; unga kärlek. Det nordiska sjuårs:kriget utbröt, och att Iver Skram der ville vara med, faller af sig sjelft. Hen kom för att taga afsked, men hade endast få och kalla ord för. gin brud, ty hans oroliga tankar sysselsatte sig blott med kamp och strid. Ellen grät i tysthet; men faster Sofie sade: — Det är ingenting att sörja öfver; kriget är för den unge ädelsmannen hvad vattnet. är för fisken. — Men han kan bli. dödad eller gjord till en Ckrynipling, klagade Ellen; — Det kan han, men han kan också vinna