Dagens Nyheter – 2 september 1874, sida 2

Under de förra åren har firandet af Sådandagen ännu icke varit helt och hållet allmänt. Det fanns nemligen många — och vi med dem — som ansågo den dag, på hvilken det nya tyska kejsardömet blef proklameradt i Versailles, bättre lämpa sig för ett allmänt högtidlighållande än dagen för slaget vid Sådan. Genom firandet af den sistnämda stora tilldragelsen kunde — ansåg man — å ena sidan krigsärans glans komma att fördunkla de milda välsignelserna af rikets återställda enhet och vår derigenom vunna sjelfständighet, under det att å andra sidan mer eller mindre sjelfkära sideblickar på de besegrade kunde framkallas jemte den berättigade glädjen öfver den lyckligt öfverståndna nationella kampen. Dessa betänkligheter ha vi delat och vi ha ånnu i dag icke helt och hållet öfvervunnit dem. Men den 2 september, då kejsar Napoleon och hela hans armå på ett sagolikt glänsande sätt blefvo tillfångatagna, har i folkets själ och sinne blifvit inpreglad såsom den betydelsefallaste dagen från vår senaste krigshistoria. Man har till slut måst gifva vika för denna folkandens oemotståndliga vilja. Stdanfesten kommer till följd härafredan denna gång att firas öfver hela det tyska rikets område, och dermed är det en gång för alla afgjordt att den 2 september är Tysklands enda national-festdag om den också ännu icke genom en allmän rikslag blifvit sanktionerad. Då saken således är afgjord, bör man tillga att festen får sitt rätta innehåll och sin sanna betydelse. Vi måste i denna fest anse oss fira det nya tyska rikets födelsedag. En enig och trogen fosterlandskärlek utgjorde den ädla kraft, som frambringade detta verk ; den är också den källa, ur hvilken detta verk skall hemta näring för sin fortvaro och tillväxt. Visserligen har man förut, heter det i ett framför oss liggande upprop till befolkningen i Rhenländerna, firat årsdagen af slaget vid Leipzig; men huru mycket ädelt blod än flutit på den sachsiska jorden, så var det dock icke der som Tysklands enhet föddes, och om mån också här och der högtidlighållit denna dag, så var det blott i den aning och i det hopp att en större dag skulle komma, Vi fira Sedan-dagen till en erinran om hela det jättelika kriget, till en erinran om den storartade period i vår historia, då alla tyska furstar och länder voro eniga och för all framtid stadfästade sitt förbund genom grundandet af det tyska riket. Ja, i sanniog, det är vårt tyska rikes födelsedag som vi på Sedandagen vilja fira på samma sätt som medborgarne i Nordamerikas förenta stater fira unionens födelsedag. Vi vilja fira denna dag för att erinra oss den år 1870 hos alla tyska furstar och medborgare mäktigt uppvaknade, eniga fosterlandskärleken och vi vilja afgifva ett heligt löfte att vi alla så vidt vi förmå skola allt framgent vårda och bevara denna dyrbara skatt. I denna bemärkelse skall Sådandagen för oss alltid blifva en den ädla fridens dag, som försonande reser den fosterländska enhetens banår högt öfver alla inre partistrider; Från denna försoningens fest skall intet parti varda uteslutet, som icke sjelft utesluter sig. Dagen efter festen måste visserligen striden börjas ånyo; men under sjelfva festdagen behöfver man icke onödig!vis tänka derpå. Visserligen finnes det tyvärr äfven i Tyskland ytterlighetspartier, hvilka i egenskap af internationaler till den grad:hafva lösslitit sig från den nationella enhetens band, att de icke vidare hysa någon önskan att, om det ock vore blott för en dag, låta partilidelsen gifva vika för den folkliga brödrakänslan. Men vi torde väl göra bäst i att på festdagen så mycket som möjligt glömma tillvaron af dessa fädernesa landets vanartiga och i sanning själssjulkva söner, (?) Vi skola verksammast bekämva dem, om vi, såvidt möjligt utan all ornedelbar politik, söka att väcka och nära den upplyftande åtanken på den i det nya tyska riket återinträdda, handlingskraftiga folkenheten. Vi dela fullkomligt Weser-Zeitungs uppfattning, som skrifver bland annat: Sannerligen, blott en enda Sådanfest i en af ultramontanismen smittad by har mera patriotiskt värde än tio inspirerade föredrag mot Rom. Men, måhända kan omvändt ett. enda sådant föredrag lägga hinder i vägen för festen i tio dylika byar. Vi skulle önska att lägga dessa det nordtyska bladets ord allvarsamt på bjertat hos invånarne i de städer och byar, uti hvilka befolkningen tillhör olika religionsbekännelser. Vi hoppas också att redan i år antalet af medborgare, hvilka, öfvertalade af fanatiska ledare, afbålla sig från deltagande i festen, icke på långt när skall blifva så talrikt som dessa Mi BISSE SLA 193) PRESSEN PESEENGP NIER VY UK IrAe. ML. OK LR ee