Dagens Nyheter – 28 augusti 1874, sida 1

KRANIET at SSK RAND ST OSAR Simskolan var särdeles vackert dekorerad med flaggor och guirlander, och en talrik samling af slägtingar till de prooverade samt vänner och gynnare till simskolan hade infunnit sig. Promotor för dagen var kommendören A. Adlersparre, som i det tal, hvarmed han öppnade festligheterna, betonade hurusom nu den tid vore försvunnen, då man sökte hålla qvinnan tillbaka från de kroppsöfningar, som tjena att gifva styrka åt hennes musk!er och befordra hennes både själsoch kroppshelsa. Ett bevis på det växande intresse, hvarmed siminrättningen omfattats, förelåg deri att i år siminrättningen varit besökt af mer än 1,100 elever, deraf 1,000 från folkskolorna. Till slut påminde herr kommendören om den man, som så länge utgjort ett stöd för simsällskapet i Stockholm, doktor . Sohlman, och uppmanade till hågkomst af honom. Sist uppmanade han de blomstrande ungmörna att framträda och mottaga de belöningar, af hvilka de gjort sig förtjenta. Uppvisningen började med årets simelever, hvarpå efter aflagda prof den större belöningen bestående i en eklöfskrans utdelades, för utmärkt skicklighet, i simkonsten åt fröknarne Hulda Eriksson och Helåne Finnström; för berömlig skicklighet i simkonsten åt fröknarhe Herrmanda Schöder, Pauline Amigo, Maria Malmqvist, Svea Loberg, Aimee Cormery, Carolina Wideström, Agnes Andersson; för godkänd skicklighet i simkonsten åt fröknarne Ida Falk och Josephine Forsström; samt den mindre belöningen, en pilkrans för utmärkta framsteg i simkonsten, åt fröknarne Hilda Braune, (elev för året), Anna Larsson, Bertha Östlund, Axelina Sundin, Sigrid Hallström, Louise Vegelin, Alma Sundberg, Anna Ljungberg, Ebba Anrep. Dessutom utdelades till åtskilliga af simeleverna 2 specier för goda framsteg i simkonsten. Efter de särdeles vackra hoppen följde dykning och afklädning i vattnet. Dettorde väl i allmänhet ej vara mer än en tanke om den saken, att de unga damerna verkligen lade i dagen en skicklighet, som var beundransvärd. Också hördes flera närvarande utlänningar uttala sin både förvåning och beundran. : De närvarande bevisade genom sina bi fallsrop: och talrika blomsterkastningar det lifliga intresse de togoifesten. Och hufvudintrycket af det hela blef att man kände sig stolt både öfver den frisinthet vår tid lägger i dagen vis-å-vis qvinnan. och den sans, måtta och takt, hvarmed hon, om äfven ung, vet att uppbära sin af tiden henne tillerkända ställning. Hr Konrad Behrens, som jemte pianovirtuosen R. Henneberg befinner sig på en concert tournee i Sverige, kommer, enligt med direktör Littmarck träffad öfverenskommelse,; att uppträda å Nya teatern i Göteborg nästa lördag, söndag och måndag som Max i Alphyddan. — Undras hvilka skola; utföra de andra partierna? Afliden veteran. Majoren C. G. Möllersvärd, som under en längre följd af år tjenat vid Första lifgrenadierregementet, afled i Söderköping förliden tisdag. Major M. var född 1794 på Kintula gård, Tavastehus -län,. Finland, deltog redan vid mycket unga år i några skärmytslingar i finska kriget och gjorde sedermera tyska och norska fälttågen. I slaget vid Leipzig blef han lifsfarligt sårad och skulle sannolikt hafva omkommit, så vida icke en köpman i Leipzig, som händelsevis några timmar senare passerade slagfältet, upptäckt att den sårade svensken icke var död och fört honom till sitt hem i Leipzig, hvarest han en längre tid gl vårdades och slutligen återställdes. Major M. var riddare af Svärds-orden samt innehafvare af guldmedaljen för tapperhet i fält och Karl Johans-medaljen. En jagtveteran, hvars namn förr i tiden ofta nämdes tillsammans med: Falks och Lloyds, nemligen kronoskogvaktaren Jan Finne, som bar hederstiteln Falks högra hand, lefver ännu. Han har sin stuga i den djupa gränsskogen mellan Elfdals och Fryksdals härad i Vermland: Ehuru öfver 80 år gammal är han fortfarande temligen rask och kry samt tyckes ej vilja gifva tappt ännu på några år. .Med egen hand har han fällt öfver 60 björnar. För omkring 40 år sedan vardt han af hofjägmästaren Falk skickad till Stockholm med en nyskjuten björn, som nu står uppstoppad på riksmuseum, och Finne sjelf uppträdde i hufvudstaden i luden björnskinnspels. Det ena med det andra gjorde, att Jan Finne vardt firad af