Dagens Nyheter – 28 augusti 1874, sida 1

dramat nu utspeladt!... De ha tagit Palermo, säger jag er, i hufvudstaden råder stor förbistring. Våra vänner ha således just nu mycket att göra. Ett helt ringa fåtal är stäldt till er disposition — er flykt torde i alla fall lyckas förträffligt, om ni genast begifver er åstad. De något osammanhängande meningarne framsades med en synnerlig hastighet; det såg ut som ville han skynda sig för att hinna tala så mycket som möjligt, innan hans röst skulle för alltid förstummas. Annu en gång blickade han på Erceldoune och fortfor derefter med samma brådskande ifver: — Ni skall komma i besittning af de Vassaliska godsen! Ahl denna tanke smärtar mig mera än mitt djupa sår. Jag skulle nu vilja gifra tjugu lif för att kunna hindra er förening med henne. Och dock är det jag som räddat er! Det kommer sig deraf att jag icke kunde befria benne, utan att på samma gång befria er... Ni hatar mig? — Jag hyser medlidande med er — ni synes mig obeskrifligt beklagansvärd. — Derför att jag ligger här som en skjuten hund? — Nej; derför att ni handlat ovärdigt mot henne. Detta i en ton af sorgset allvar afgifna svar syntes göra ett djupt intryck på den döende. IDALIA, an