Dagens Nyheter – 26 augusti 1874, sida 2

vittne om hennes österländska ursprung. Det var dock icke länge denna hatfulla känsla beherrakade henne. Hon drog plötsligt åter sin hand ifrån honom likasom fann hon den ovärdig att hvila i hans. — Hämnd! suckade hon, hvad tjenar den oss till? Du är förlorad genom mig — förlorad förevigt. Och du hyser deltagande för mig, du högaktar och älskar mig fortfarande! Det vore lättare för mig att bära din förbaonelse. I det mörker, som nu rådde omkring dem, kunde kon icke se det uttryck af innerlig ömhet, hvarmed hans ögon hvilade på henne. — Tala ej så, sade han; du gör mig då orätt. Kan du icke förstå att en stund sådan som denna, då ditt hjerta blottats för mig och då jag vunnit visshet om din oskuld, är för mig värd lika mycket som en hel lefnad, tillbragt i sällbet? Må den kosta buru mycket som helst — den kan aldrig vara för dyrt köpt. Hon visste att sådan var hans åsigt; men just derför smärtade det henne så mycket bittrare att hon förorsakat hans olycka. — Ack! den blir blott allltför dyrt köpt! utbrast hon. Dn måste kanske umgälla den med långa, ändlösa år af de förfärligaste lidanden. Tänk dig; mannamod, stolthet, sBinnesfrid, glädje, allt förqväfdt hos dig; sjelfva ditt namn förgätet, ditt öde glömdt, till dess att ditt hår hvitnar af Borg Och